120 Rättsföreställningar i det senare 1600-talets politiska debatt men i fråga. Kompensationen fick därför krävas i annan form. På denna punkt mötte man förståelse från kungen.Ett mer defensivt argument framfördes i adelns och krigsbefälets besvär samma år. Här bad man att de gods, som man var skyldig att ersätta kronan för, skulle värderas efter deras tillstånci vid donationstillfället, så att »deras nedlagda flit och omkostnad» för landets kultur (åtminstone) inte skulle lända dem till någon skacia.^^ På liknande sätt bad man att slippa ersättningsanspråk för ökade ränteinkomster somde haft av sina gårdar men somberodde på att de själva gjort investeringar, eller på att åbon varit flitig.^' I den osignerade inlagan till Kungl. Ma]:t påpekades också att många hemman somadeln innehaft tidigare legat öde men nu »excolerats» till gagn för kronan."- Samma argument hade använts förut, t.ex. i riksdagsdebatten år 1680 då adeln och krigsbefälet påpekade att konungens drätsel haft stor fördel av att landet uppodlats genom adelns försorg: ödemarker hade upptagits, ängar och åkrar förbättrats, bergsbruk igångsatts, etc. Jag upprepar: att frågan om kompensation för gjorda förbättringar skulle aktualiseras vid reduktionen av adelsgodsen är inte förvånande. Det var en situation som var fullt parallell med den, som kunde uppstå närhelst en vanlig bonde tvingades lämna jord, som han haft och förbättrat, därför att någon annan bedömdes ha bättre rätt. I båda fallen måste rättsapparaten ta ställning till om den »depossiderade» skulle ha ersättning, och i så fall hur stor den borde vara. Det somär intressant med adelns användande av argumentet nedlagt arbete är att ordet arbete i cfessa sammanhang får en utvidgad innebörd. Det handlar dels omkonkret arbete, möda, var det ju i praktiken adelsmännens bönder som hade utfört det. Dels handlar det om en annan typ av prestation, nämligen kapitalinvesteringar. Att adelsmännen själva mte hade röjt och förbättrat i handgriplig mening kan tyckas vara ett banalt påpekande. Det är dock viktigt att understryka detta, eftersomdet säger något omtyngden hos argumentet nedlagt arbete. Att man i adelskretsar åberopade nedlagt arbete för att stärka sin rätt till ersättning (ominget annat), kan tolkas somatt det fanns en allmän acceptans av tanken att arbetets frukter inte utan vidare kunde fråntas den, som nedlagt arbetet. Det var på grund av denna acceptans som det var en framkomlig väg att yrka på sådan ersättning. Men i och med att adeln beskrev sin verksamhet som en sorts arbete, påverkades också innebörden 73 då men
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=