Rättsföreställningar i det senare 1600-talets politiska debatt 117 Det vore naturligtvis omöjligt att från kronans sida påstå att man saknat kännedom om dessa köp. Därmed spelade det inte längre någon roll att laga fång saknades. Tidens förlopp och de klanderberättigades tystnad hade avgjort saken. Mot denna ståndpunkt måste därför reduktionsanhängarna uppbåda nya argument. Man kunde peka på att KB 3 förbjöd en konung att avyttra kronans egendomså att senare regenter komatt bh lidande.Man ifrågasatte också huruvida de överlåtelsesätt, som här var aktuella, kunde betecknas som billiga då de fick så skadliga effekter {övpublicumoch privatpersoner.^' Man drev även en egen linje beträffande vad som konstituerade ett lagenligt köp. För att köpet skulle vara giltigt måste köparen ha givit »fullt gen fullo», dvs. priset måste ha satts på ett visst sätt. Att tidigare regenter hade accepterat ett annat och lägre pris spelade då ingen roll, ty priset skulle sättas i förhållande till samtliga uppburna räntor. Denna ståndpunkt innebar att man åsidosatte tidigare generationers kontraktsfrihet och i stället hävcfadc att det fanns absoluta och rättvisa prisnivåer. Rättvisan och billigheten fordrade »det ingen kan eller bör vara berättigad till fier eller större räntor än var och en genom ett riktigt köp sig tillhandlat och betalt har.»^- Ståndpunkten medförde dessutomatt köpen komatt gälla räntor och inte fastigheter, vilket i någon mening innebar ett mer feodalt synsätt. Det tyngst vägande argumentet till förmån för reduktionen fördes framav den i bl. a. lagkommissionen verksamme Erik Lovisin. Denne påpekade vid debatten på Riddarhuset att ingen enskild kunde åberopa hävd mot riket, eftersom det var skillnad på ius privatumoch ius publicumP I adelns svar på den kungliga propositionen angående oköpta räntor kom detta argument igen (»vana, hävd eller preskription» gäller ej mot Kungl. Maj:ts rätt),^"* liksom i kungens egen resolution.I sekreta utskottets betänkande framhölls också den princip, som Lovisin formulerat, nämligen att privaträttsliga regler inte kunde appliceras på detta fall. Här handlade det om salus populi, vilken inte kunde underordnas stränga civillagar som instiftats för att hålla societeten vid makt. Således »böra de ock lämpa sig efter det allmänna bästa och icke det allmänna bästa [...] tvingas till observantiam legum civilium.»'’^’ Privaträttsliga regler gällde inte när publicum hotacics av fara, utan då fick extraordinära åtgärder vidtas av hänsyn till det allmänna bästa. Överheten kunde därför tillgripa enskildas egendom. Att uttryckligen säga att hävd inte kunde göras gällande mot 57
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=