116 Rättsföreställningar i det senare 1600-talets politiska debatt fäst?^* Erik Oxenstierna och Per Brahe gjorde sig också till talcsmän för denna synpunkt, enligt vilken kungliga donationer och köpegods vore att betrakta som laga fångd*^ Dahlgren har också visat hur uttrycket »valfången egendom» kunde ges såväl en snäv som en mycket vid tolkning/^ En komplicerande faktor var här att det kunde råda oklarhet beträffande vad som egentligen hade donerats eller köpts. Omkronan t.ex. hade avyttrat rätt till räntan, så följde ju därav inte att adelsmannen kunde anses ha laga fång på fastigheten som sådan. Hovrätten kunde ibland få anledning att markera detta."*' Denna distinktion gjordes likväl inte alltid på ett tydligt sätt. Vid 1686 års riksdag komalltså frågan omlaga fång ånyo upp. I en osignerad adelsinlaga framhölls att försäljningarna av kronogods hade gjorts av myndiga kungar (eller så hade myndiga kungar i efterhand konfirmerat transaktionerna)."*- Det framhölls också att kontrakten hade en lagenlig utformning,"*-^ oeh att köparna varit i god tro."*"* Man pekade vidare på att ständerna aldrig riktat något klander mot kronans försäljningar av gods. Sådana »laga fång, som cum onere conjungerade voro, har alltid undantagits från kritik från ständerna» hette det."*^ Man betonade slutligen att alla undersåtar önskade att få hållas vid lagen, och då just JB 1 och 18."*^ I dessa paragrafer stod uttryckligen att efter tre år skulle possessor bliva vid sitt laga fång, även ommotparten sålt något han inte ägde. »Kan nu lagen så mycket verka till possession av en annans egendom, somohemult bortsåld är, enär köparen bona fide sina pengar utgivit [...] huru mycket mera där en regerande konung något köp slutit eller sedermera gillat»."*^ Det man hade i åtanke var lagens bestämmelser om(laga) hävd, somskulle ha inträtt i fråga omdessa godsförsäljningar."*^ Adeln argumenterade således utefter två linjer. Dels sade man att laga fång förelåg i form av ett riktigt köp; dels sade man att även om något laga fång inte skulle ha förelegat, så vore köpet likväl oruckeligt på grund av laga hävd. Det första påståendet var ägnat att bemöta påståenden av den typ Erik Eindschöld gjort, nämligen att laga fång saknades, och var i det politiska läget sområdde utomordentligt viktigt. Det andra påståendet hänvisade till vad som sedan länge varit rådande rättspraxis, nämligen att ett besittningsförhållande som inte klandrats med tiden kom att få ställning av laga fång. Hovrätten menade att en klanderberättigad sominte agerade så snart han fått vetskap omvad somskett, förlorade sin rätt.'*‘*
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=