114 Rättsföreställningar i det senare 1600-talets politiska debatt samhet och oupphörligen ifrågasatt innehavets berättigande. Liknande formuleringar hade mycket riktigt förekommit vid tidigare riksdagar. I 1650 års protestation från de ofrälse stånden sades således att det var mot lag och laga stadgar att kronans gods skulle innehas av privatmän, varför adeln inte kunde göra anspråk på hävd eller laga titul, »sedan riksens ständer härpå klandrat hava».^' Av protestationens inledning framgick också vad som menades ge ständerna denna rätt att klandra på konungens vägnar. Man hänvisade här till KB 5, där det sades att det var en plikt för allmogen att styrka konungen i hans makt och rätt. Allmogens påhopp på adeln hck naturligtvis mte stå oemotsagt. I sitt svar anförde adeln och krigsbefälet också en rik flora av skäl, i vilken tanken omkronans ekonomiska nytta av det dittillsvarande arrangemanget stod central. Först och främst betonade man dock hur viktigt det var att »säker possession» kunde bibehållas i riket, varför laga fång, som var grunden för lagen och ius privatum, inte fick kullryckas. Här förutsatte man alltså helt sonika att laga fång fanns och bemötte mte allmogens påstående att så inte var fallet. Längre fram bemöttes punkt 12 i allmogens skrivelse, men utan att några egentliga sakskäl framfördes. Att ständerna menade att adeln saknade laga titel eftersomde nu och tidigare klandrat, visade bara tydligt på deras »passion». I sm sjunde punkt åberopade adeln så besittarens förmodade rätt intill dess att motsatsen 32 principen om kunnat bevisas. Det var, skrev man, en oförskylld tillvitelse att godsen skulle ha tagits ifrån kronan, ty mgen medlem av ståndet hade tagit något ifrån kronan utan man hade fått det av kunglig nåd genomlaga fång, »eller stånde contrariumatt bevisa.» I den adliga argumentationen framskymtade således tanken att landet skulle ta skada om de enskilda invånarna inte kunde känna 33 sig säkra på sina innehav. Vidare betonade adeln bevisbördeprincipen. På frågan om dess innehav kunde anses oklandrat hade adeln uppenbarligen inget hållbart svar, och vad beträffar dess laga fång så förutsattes det snarare än bevisades. Frågan om laga fång skulle dock bh allt viktigare med tiden. Förekomsten av laga fång spelade en stor roll i den politiska debatten kring reduktionsbeslutet, liksomfrågan vad ett laga fång egentligen var. På så vis kom det till ett principiellt ställningstagande beträffande de tre kvalifikationskriterier, med vars hjälp acceptabel besittning dittills hade brukat urskiljas: laga fång, god tro och oklandrad, lång besittning. I den politiska diskussionen om hur
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=