104 Besittning och hävd i normoch lärd diskurs framgått, tycks den cfominerande lärda uppfattningen ha varit att urminnes hävd var ett laga fång i sig, snarare än en form av preskription. Det är också belagt att urminnes hävd beteeknades som ett laga fång i vissa domböcker från sent 1500-tal.I 1600-talets Svea hovrätt betecknades sådan hävd uttryckligen som ett laga fång. I målet mellan Peder Erlandsson Bååt och Vellinge byamän kunde Bååt med tre vittnen intyga att ängen legat under hans gods av urminnes hävd. Hovrättsreferenterna Lind och Gran drog då slutsatsen att »såsom urminnes och lagligt fånget, lagligen också stånde.»'^^ I målet mellan Norrtäljeborna och Svante Baner till Björnö sade referenten att edsbuncfna vittnen hade intygat att kvarnen av ålder lytt och legat till Björnö gåref, >'>och därmed bevisat ett laga fång efter det 1 kap JB LL.»'^^ I en annan tvist (1667) talacie referenten omböndernas genom urminnes hävd lagfångna jord. I ytterligare ett annat mål sades det att inget laga fång förelåg, »vare sig köp, gåva, urminnes hävd, transport eller laga pantförskrivning»."^ Det fanns således starka internalistiska eller inomjuridiska skäl till att urminnes hävd hek den starka ställning den fick. Hävden tenderade att fogas in i ett mer enhetligt system av regler, inom vilket besittning var ett nyckelbegrepp. Både landslagen QB 1) och den dåtida doktrinen (med det mflytande av främmande rätt som där fanns) understödde denna utveckling. Här förelåg ingen mc')tsättning mellan inhemsk rätt och utländska influenser utan de flöt samman till en helhet. I kapitel 2 knöt jag an till diskussionen om den tidigmoderna statens karaktär och dess förhållande till befintliga lagar och samhällsstrukturer. Det betonades att det under denna period fanns en tydlig statlig strävan att styra i enlighet med gammal lag och rätt. Samtidigt sökte statsmaktens representanter omforma samhället på en rad punkter, vilket bland annat syftade till att öka »ordningen» i de mellanmänskhga relationerna och göra reglerna för det ekonomiska livet mer likformiga. För att uppnå dessa mål kunde man tänka sig att använda lagstiftning som ett medel, och därför kom blandningen av ny och gammal lag att bli typisk för den tidigmoderna perioden. Statens representanter ville visserligen disciplinera individerna i samhället, men inte till priset av att bryta mot gammal rätt. Jag markerade även att det inte hnns någon anledning att anta att den medeltida svenska landslagen missaktades före enväldet (på 1680-talet), bara därför att man lånade in komponenter från främ109
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=