Besittning och hävdi normoch lärd diskurs 99 gränserna finge ge vika för hävden. På så vis sökte han motivera den praxis som utvecklat sig och som innebar att urminnes hävd gick före rå och rör. Samme författare kommenterade också Stiernhielms inlägg, men anslöt sig till dennes motståndare. Idag skulle nog ingen tveka omatt den hävd, som av de lärde kallas urminnes, har större auktoritet när det uppstår tvister om gränser på landsbygden, skrev författaren.^' Även en annan författare markerade att urminnes hävd gick före gränser, eftersom de senare ofta var tvivelaktiga medan hävd däremot »semper inviolata manet». Det är värt att notera att det fanns en påtaglig samstämmighet om att urminnes hävd var ägnad att få slut på trätor och tvister. Detta är lite paradoxalt; somvi såg i kapitel 3 finns det mycket som talar för att detta institut i stället gav upphov till många tvister och motsättningar. Till hävdens positiva effekter räknade man även det faktum att ägandeförhållandena blev mer säkra och entydiga. Innehavarna skulle inte ständigt behöva plågas av en rädsla för att förlora sin egendom.^^ När man resonerade på detta vis, satte man den aktuelle innehavaren/hävdaren i centrumför diskussionen. Det var dennes besittningsskydd det uttryckligen handlade om, på bekostnad av en eventuell rätt ägares anspråk på att få tillbaka sin egendom. Man var fullt medveten omatt det här kunde bli fråga om en konmen man höll fast vid att skydda hävdaren och legitimerade detta beslut med hänvisning till det allmänna bästa. »Således är hävd, somstår i överensstämmelse med all rätt och skälighet, även om den kan tyckas vara obillig med hänsyn till den privata nyttan, likväl högst billig med hänsyn till den allmänna nyttan, som alltidär att föredra framför den privata.»*^"* »Härtill fogas ej oförtjänt ett mindre viktigt ändamål, med hänsyn till privatmannen, och detta skäl är dubbelt: dels med hänsyn till hävdaren, att denne måsitta skadeslös, dels med hänsyn till föregående ägare, att dennes vårdslöshet eller ouppmärksamhet må tuktas och bestraffas. Ty lagarna hjälper de vaksamma, och gör deras ställning bättre.»*^^ »särskilt somäven ett annat billighetsskäl tillkommer, sombefaller att det som är nyttigt för den privata äganderätten skall vika för det allmänna bästa-, för det senare är det ingalunda fördelaktigt att äganderättsförhållandena länge förblir osäkra, då naturligtvis denna osäkerhet gör att människorna tar mindre väl vara på sina ting, än om de skulle ha trygg äganderätt till dem.»^^ flikt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=