Besittning och hävd i normoch lärd diskurs 98 juridiska dissertationer under 1600-talet.I dessa arbeten fanns två genomgående temata. A ena sidan ägnades stor möda åt att definiera urminnes hävd och formulera förutsättningar för dess tillämpbarhet. Vad man här försökte göra var att avgränsa begreppet på ett sådant sätt att det inte skulle kunna ge upphov till orätt besittning. Ä andra sidan var alla författare ense bra och samhällsnyttigt rättsinstitut, som rättssystemet borde slå vakt om. Det var därför med en viss utförlighet som man lade ut texten omhävdens fördelar. Att hävd hängde nära samman med innehav och besittning var uppenbart för författarna. Hävda »quod verbum frequentativum est ab hafwa», heter det i två dissertationer,^^ och ordet definieras sedan somatt »med aktsamhet och utan avbrott inneha och genom bruk fånga».Ett vanligt sätt, omän inte det enda, var att översätta hävd med possessio.^’ Det sades också explicit att urminnes hävd innebar ett sätt att ta en annan persons egendom i sin besittning och sedan få rätt till den.^^ När man diskuterade avgränsningen av besittning och hävd, laborerade man med olika distinktioner med vars hjälp det skulle bli möjligt att urskilja rätt besittning från orätt. Således talade man om betydelsen av att sV\\]z possessio naturalis från possessio civilis-, endast det senare gav upphov till hävd.^^ Man diskuterade vidare i vilka situationer som urminnes hävd inte kunde bli aktuell: i odelade skogar, mellan grannar inom byar, och mot kronan.Man diskuterade rekvisitet god tro (kunde sådan anses krävas och man diskuterade vilka krav som kunde ställas på de vittnen som skulle intyga hävden,liksom bevisbördefrågan.^^ Flera uppmärksammade också motsättningen mellan JB 1 och BB 26 och 28, i det att man ställde frågan omurminnes hävd skulle gå före rå och rör.^® Man resonerade ombehovet av att fixera en tidsgräns för urminnes hävd men fann att så inte borde ske.^^ När författarna diskuterade defördelar somurminnes hävd ansågs skapa för samhället i stort, var det vanligaste argumentet att urminnes hävd satte en effektiv spärr för tvisterna, someljest skulle fortsätta i all evinnerlighet.^^ En av författarna presenterade i detta sammanhang en intressant förklaring till varför tillägget i Kristoffers landslag egentligen gjorts. Det är väl känt, skrev han, att vid denna tid (dvs. vid 1400-talets mitt) ökade tvisterna om bygränserna. Man komdå framtill den uppfattningen att det vore både skäligare och mer i överensstämmelse med lagens syften om omatt urminnes hävd var ett
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=