81 toriska samband med äldre tänkesätt. Vi kan här bara antyda att 1800-talets penitentiäraidéer anknyter till den religiösa, teokratiska doktrinen under Vancien régime, enligt vilken det världsliga straffets kännbara lidande avsåg att »väcka» brottslingen till eftertanke, innan han genom det lokala samhällets kyrkotukt kunde återföras till den kristnaförsamlingens (i Sverige, socknens) social-etiska gemenskap och skydd.-'’ Ambitionen från det tidiga 1800-talet vidgades snabbt till mer än diskussion omförbättring av fängelser. Vid ett möte i Bryssel 1847 restes krav på särskilda, ändamålsenliga åtgärder för unga lagöverträdare, något somavslöjade en ambivalens inför utmätning av straff och användning av cellfängelser.^ Diskussionen följde tre linjer, som vi ska återfinna också i samtidens svenska debatt omåtgärder mot unga lagöverträdare. Några talare, bland andra fransmannen de Beaumont, ville uppfostra barn i ensamceller, medan andra förespråkade anstalter utanför fängelsesystemet. Enligt en tredje princip skulle unga brottslingar få börja med fängelsestraff för att sedan slussas över till uppfostringsanstalt.^ Kongressen 1847 uttalade slutligen ett luddigt krav på byggande av »speciella hus för korrektionell uppfostran av unga förbrytare». Uppfostran skulle samordnas med ensamcellsystemet, tillämpat under mindre stränga villkor, med möjlighet att placera barnet i åkerbrukskolonier eller hos hantverkare och under övervakning av privata skyddsföreningar.® Ett bredare, socialpolitiskt perspektiv öppnades vid 1857 års kongress i Frankfurt am Main, som lyckades samla 170 delegater inte minst tack vare Mittermaiers bemödanden. Detta tredje möte har missvisande kommit att kallas kongress för »fängelsefrågor».'^ Avsikten bakomkongressen var uppenbarligen att diskutera inte bara straffande utan också brottsförebyggande åtgärder, vilket antyds av de officiella benämningarna: Congrés International de Bienfaisance. Congress of Charities, Correction and Philantropy respektive Välgörenhetskongressen i Frankfurt amMain.^^ 5 Vid Örebrokonsilict 1529 beslöts exempelvis att den uppenbara skriften skulle skötas av särskilda kyrkliga imhctsmin^ poenitentiarier. Schultzberg 1992 s. 102, 123-127, 136. Här ligger en intressant tolkningslinje till förslaget från ligapojkskommitténs minoritet 1898 att låta fängelsestraff föregås av spöstraff, för att »väcka ynglingen till eftertanke och ånger och för fängelsepredikantens förmaningar bereda ett mottagligt sinne», se ovan »Medlen» i avsnitt I. ^ Omuppkomst, beteckning och innebörd, se Agge 1957 s. 21—25. Brink 1859 s. 1—2. Teeters 1946 s. 190—200, somäven ger fördelningen på olika nationer. ^ Sparre 1848, s. 40—11. Även T. Eriksson 1967 s. 336. ** Mittermaier 1848 s. 39-47. Teeters 1946 s. 202—206. Se t.ex. Hagströmer, NTfF 1878 s. 212 och i hans efterföljd Stang Dahl 1978 s. 61. Internationella möten efter 1847 och förspelet till 1857 års kongress skildras i Teeters 1946 s. 195. Brink 1859 s. 2-3. Mittermaier 1859-60 s. 221—222. Eriksson 1967 s. 337. Mittermaier a.a. s. 221. Brink 1859 passim. NTfF 1878 s. 208—209. Teeters 1946 s. 195. Radzinowicz 1991 s. 16 fn 11. Det breda socialpolitiska perspektivet styrks ytterligare av påpekande från Krohne (f.ö. en framträdande gestalt i IKV) 1889 s. 197—198, liksomav Wieselgren 1895 s. 460—461.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=