80 • Ska en överensstämmelse mellan den sociologiska skolans programoch 1902 års svenska lagstiftning tolkas somreception, tradition eller parallellutveckling? Vår teoretiska utgångspunkt är att den svenska kriminalpolitiska idéutvecklingen under hela 1800-talet fördes med god kännedomomdebatten i utlandet och att den svenska lagstiftaren 1902 därför kan ha influerats såväl av 1890talets kriminalistdiskussioner somav betydligt äldre tankestrukturer. Perspektivet motiverar en inledande översikt av strömningar somuppträdde tidigare än IKV, främst penitentiärer och kriminologer. Vilka synsätt finner vi där beträffande kriminalpolitiska åtgärder för barn och ungdom? 4. Penitentiärerna. Preventiv barnavård, differentierad straffrätt 4.1. Den första vågen 1847—1857 Under det tidiga 1800-talet utvecklades ett allmäneuropeiskt intresse för socialpolitik och brottsförebyggande åtgärder. Ungefär samtidigt uppkom, inte minst i den expanderande tyska rättsdoktrinen, ett metodologiskt grepp att avsöndra de straffreformatoriska kraven och principerna till en från positiv, dogmatisk straffrätt separerad disciplin, vilken så småningomkomatt kallas kriminalpolitik. Den dogmatiska grenen av rättsvetenskapen sammanbands med filosofiska spekulationer kring straffets rättsgrund och fick allt mindre anknytning till empiriska verksamheter. I samband med svenska försök från 1820talet och framöver att komma till rätta med »försvarslöshetsproblemet» (åtgärder avseende arbetslösa och lödrivare), diskuterades emellertid olika anglosaxiska insatser rörande »förbättrande» fängelseanstalter. Inte minst intresserade man sig för systemet med ensamcell.^ Under ledning av bland andra den tyske juristen Carl Mittermaier inleddes 1846 i Frankfurt amMain en serie imernzxxoneW^t. penitentiärkongresser. En utgångspunkt för 1800-talets cellsystem fanns i 1780-talets Pennsylvania, där kväkarna — vilka inte får utgjuta blod — lät spärra in brottslingar i celler, i tron att ensamheten i förening med uppbyggliga skrifter skulle leda till en inre förändring, en socialetisk förbättring. Då brottslingen släpptes ut skulle han inte längre anses somstraffvärd utan som en vilsekommen syndare, vilken gjort bot (penitent) i fängelset, anstalten för botgöring."* Terminologin och synsättet avslöjar den moderna straffrättens starka idéhis- ^ Forskningen inom området har givits växlande namn och innebörd. Redan från 1820-talet återfinns den franska termen »science pénitentiaire», i Tyskland motsvarad av »Gefängniskunde». Agge 1957 s. 16, 21-25. ■* Flagströmer 1875 s. 10-11.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=