66 första svenska barnavårdslagen speglar med andra ord inte något samhälleligt förvetenskapligande. De analogier somanfördes rörde inte straffrätt eller modern kriminologi utan patriarkalaprinciper från legostadgor, fattigvård, lösdriveri och folkundervisning/^ Diskussionen gällde inomvilken sektor av lokalsamhällets redan etablerade administration sombarnavården borde sortera. Det är påfallande hur de svenska lösningarna även i det här avseendet hade sitt ursprung i gamla, välbeprövade institutioner på sockenplanet. Positionen är värd att notera av två skäl. För det första blir resultatet en replik på den historieskrivning som synes benägen att applicera Stang-Dahls slutsatser om den norska debattens »förvetenskapligande» på svenska förhållanden. För det andra utgör det en viktig bakgrund till den psykiatrisering (»förvetenskapligande», om man så vill) sombara något decenniumsenare komatt dominera den svenska lagstiftarens språk kring barn- och ungdomsvård. Hur lagen tillämpades i verklighetenär en annan fråga, somemellertid måste lämnas utanför den här undersökningen.^^ 77 3.3.3. Vårdkostnaderför barn under 15 år — statlig styrning och kommunalt självstyre Finansieringsfrågan stod i centrum under hela beslutsprocessen. Ideologiska frågor om vård och straff förknippades med vem som till sist skulle betala. Omklassificeringen av förbrytareunder 15 år till vanartade barn var inte enbart uttryck för humanitära idéer om det orättvisa i att straffa omogna individer utan diskussionen hade även statsfinansiella aspekter. Det skulle föra för långt att här detaljgranska alla utförliga förslag som lämnades omvillkoren för och omfattningen av det allmännas engagemang. Vi ska emellertid uppmärksamma någraväsentliga drag i diskussionen omansvarsfördelningen mellan stat, landsting och kommun. Kommunens ekonomiska ansvar framställdes genomgående som en kritisk punkt, då det var den kommunala barnavårdsnämnden som skulle svara för den första differentieringen och efter sin egen utredning avgöra om ett barn skulle tas omhand eller inte. I det sammanhanget spelade statsbidrag en viktig roll som politiskt styrmedel. De ekonomiska skillnaderna mellan olika vårdformer fick nämligen inte vara så stora, att de riskerade att bli avgörande faktorer vid beslutet omval av åtgärd - fosterfamilj, barnhem eller skyddshem. Propositionen 1902 anförde att omstrafflagens tvångsuppfostran huvudsakligen skulle belasta statsverket samtidigt sombarnavårdens skyddshem bekostades av kommun och landsting, skulle de kommunala barnavårdsnämnderna 76 Bet. II s. 56-64, 73, 82-91. 77 Lundström1993 s. 66—87. 7** En analys av hur familjer beskrivits, etiketterats och diagnosticerats vid tillämpningen av 1900-talets barnavårdslagar lämnas i Lundström 1993 s. 164-247. Se även Swärd 1993 och M. Sundkvist 1989, 1991, 1994.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=