65 svärsinstans. I andra kammaren vidhöll Hedlund sin ståndpunkt från motionen. De utländska domstolar somutskottet kommenterat var under alla omständigheter domstolar och de fällde sina utslag under domar- och inte ämbetsmannaansvar. Den liberale förgrundsfiguren Adolf Hedin instämde och betonade att frågan hade principiella övertoner. Det framstod som en av de viktigaste reformerna att göra slut på den administrativa lagskipningen i stället för att utvidga den. Hedin följde här den linje han företrätt i samband med krigslagsrevisionen. En juridiskt skolad domarmakts samvetsgranna och opartiska rättegång var bland det bästa förmåner samhället kunde erbjuda sina medlemmar. LantmannapartisternaJohan Widen, Lars Petter Mallmin och Conrad Vahlquist anförde däremot - och här fick de stöd av liberalen Fridtjuv Berg — att hänsynen till det praktiska resultatet talade för administrativ överprövning. Så föll också andra kammarens beslut. Tvistiga fall skulle efter underställning avgöras av länsstyrelsen (»Konungens Befallningshavande»).^^ Sammanfattningsvis får vi konstatera att den svenska barnavårdslagen i jämförelse med den norska och danska lagen sämst tillgodosåg vad vi idag skulle kräva i fråga om medborgarens rättssäkerhet gentemot beslutande och med tvångsbefogenheter utrustade myndigheter.^^ Handläggningsreglerna för den barnavårdsnämnd som infördes 1902 var inkvisitoriska, vilket i princip överensstämde med tidens processföring i domstol.^'* Den lokalpolitiskt valda barnavårdsnämnden kunde enligt 1902 års lagstiftningsjälv anhängiggöra ärenden, företa egen undersökning av saken och fatta beslut inför lyckta dörrar för att slutligen — med hjälp av polis eller kommunal myndighet — skilja ett barn från dess föräldrar utan att de underrättats om ärendet och ännu mindre kunnat yttra sig inför beslutsmyndigheten. Den svenska barnavårdsnämndens organisation låg alltså på betydligt avstånd inte bara från straffprocessen utan ocksåfrån de nordiska grannländernas vergeråd. Från det att ligapojkskommittén lade sitt första förslag 1898 fram till och med att riksdagen antog lagen 1902 går det inte att finna någon som helst ambition, liknande den norska eller danska, att skapa ett slags förminskad domstol. De naturvetenskapliga disciplinernas terminologi eller positivistiska synsätt präglade inte diskussionen kring det organ, somskulle bedöma omett barn låg i farozonen för en kriminell karriär eller inte.^^ Den nödvändiga sakkunskapen hämtades i stället från församlingarnas skol- eller kyrkoråd. Den AK 1902:40; 15-21. SFS 1902:67, 8 §. Omdiskussionen kring gränsdragningen mellan administrativ myndighet och domstol, se Jägerskiöld 1946 resp. 1961, s. 513-522, H. G. F. Sundberg 1955 s. 7-15 och Nygren 1981 s. 365, med hänvisningar. Se nedan del VI, »Den skandinaviska modellen». Inger 1983 s. 230-232. Se även Löfgren 1955 s. 56—64 och 68—75, omdomarens förhör i samband med processen 1889 mot »Yngsjömörderskan». Se däremot Stang Dahl 1978 passim. Dalberg - Larsen 1984 s. 104-105, 1989 s. 219-222, Lokke 1990 s. 28-30, Lundström 1993 s. 47—55.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=