37 ning där tonen angavs av de sämsta och mest brådmogna viljorna. Umgänget ledde lätt till tiggeri och lögnaktighet, sedan låg vägen öppen för tillgrepp, alkoholmissbruk, sedeslöshet och våldsbrott. Den stora världens ordning ansågs vila på ordningen i den lilla. Ju mer föräldrarna var borta, desto svagare blev barnens känsla av samhörighet med hemmet. I stället alstrades brådmogenhet, självrådighet och strävan efter frigörelse från föräldramaktens inflytande, den ursprungligaste och naturligaste formen av myndighet. Man kunde inte vänta sig, skrev ligapojkskommittén, att barn som saknade respekt för hemmets auktoriteter skulle respektera religionens, skolans eller samhällets auktoritet. Resultatet blev tvärtomatt barnen förlorade sin mottaglighet för religiös påverkan, öppet trotsade skolans makt och samhällets straffande myndighet. Frigörelsen från föräldrarna riktades sedan mot arbetsgivaren. Tidsandan eggade ungdomarna till att kräva frihet och oberoende, vilket underblåstes av deras användning i industriellt arbete. De höga arbetspriser som rådde gav mer pengar än vad den unge behövde betala hemma och överskottet förslösades oftast på nöjen och njutningsmedel. Den unge arbetaren kände sig obunden av tidsfixerade avtal och kapabel att lätt få nya arbeten, vid minsta anledning kunde han därför lämna arbetsplatsen för ett dagdrivarliv.^^ Ligapojkskommitténs ledamöter, och inte minst den liberale Fridtjuv Berg, oroades av den fräcka uppsynen man såg hos dessa ynglingar, som visste att de när som helst kunde få en ny anställning; »mössan på tre kvart, näven i byxfickan och cigarren i munnen, icke väjande för någon människa på jorden, vetande med sig att han kan ta sitt glas som en karl, njutande av att höra sig själv kunna orka med även de manligaste eder och genomde oblygaste glåpord låtande påskina, att han minsann även på det sexuella området är väl invigd i de fullvuxnas alla mysterier! Typen är otäck, och den gränslinje, som skiljer honom från ’ligapojken’ och förbrytaren, är lätt överskriden.»-■♦ Kulturkonflikten var tydlig när skolmannen Berg vittnade omsin upplevelser från de nya tätorternas hemmiljöer: »Ej sällan finner man flera talrika familjer boende tillsammans i ett enda rum, var och en i sin vrå och ibland icke ens genomskynken avstängda från varandra. Vad får icke de unga vara vittnen till i ett hemav sådan beskaffenhet? Många av de gossar och flickor, som skolan skall bidraga till att förbereda för livet, är mer hemmastadda i detta livs skuggsidor än deras lärare och lärarinnor ana, ja ofta mera än dessa själva är. Och mycket, som en finkänslig undervisare icke utan tvekan vågar ens antyda, hör för åtskilliga av hans lärjungar till de mest alldagliga saker i världen.»-^ Bet. II s. 50—54. På s. 53 ges den enda antydningen om konstitutionella faktorer som jag funnit i de officiella förarbetena till 1902 års lag. Fridtjuv Berg i Svensk Läraretidning 1898, citerad i H.-E. Olson 1992 s. 50. AK 1902 TfU (1:9): 35. Ord för ord från Berg i Svensk Läraretidning 1895 n:r 49 (4 december) s. 645.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=