36 entydig och tycks ha spelat en roll mer som argument för en idé än som varningssignal för en hotande utveckling. Det var snarare barnevernet som en bättre metod, ett mer tjänligt medel i kriminalpolitiken somstod i förgrunden till stöd åt Getz modell. Också retoriken i det danska kommissionsförslaget 1895 antyder att den statistiskt påvisbara ökningen av antalet dömda unga understödde, inte skapade, den känsla av begynnande samhällsupplösning som redan tidigare hade gripit kommissionens medlemmar. Det var inte en rutinmässigt utarbetad statistik som plötsligt avslöjade våldsamma förändringar, utan siffrorna tycks mer ha använts för att ge vetenskaplig legitimitet åt en allmänt omfattad tes omlägets allvar.^o Diskussionen gled så över från beskrivningen av de sociala problemen till förklaringen av dem. Botemedlen mot det onda och förslagen till åtgärder skulle utformas med hänsyn till de orsaker som teorin pekade ut. Ett undertryckande av orsakerna till det onda skulle eliminera dess symptom. 1902 års lagar grundades utan tvekan på en socialpsykologisk teori om uppkomsten av brottsligt beteende. Visserligen framförde upphovsmännen också något slags bakteriologisk tes omatt dåliga böjelser kunde smitta och överföras från vanartiga till skötsamma barn. När epidemien väl börjat skulle den inte väja för några klassgränser och störande barn borde därför av socialhygieniska skäl isoleras från sina lugnare klasskamrater. Det måste emellertid understr\’kas att vid den punkten upphörde associationerna till konstitutionella faktorer och naturv^etenskap. Att vissa politiska aktörer i andra sammanhang gav luft åt biologiskateorier ombrottets orsaker är en annan fråga, somvi ska återkomma till längre fram. Somdominerande orsaker pekade de officiella dokumenten ut att den gamla lantbrukarfamiljens trygghet och kontroll höll på att försvinna för att ersättas av dåliga uppväxtmiljöer och svåra sociala förhållanden. Den kriminalpolitiska slutsatsen av detta sammanfattades av Ivar Afzelius: det är bättre att uppfostra de unga än att straffa de vuxna.^i Upphovsmännen bakom 1902 års lagstiftning uppfattade familjen somsamhällslivets viktigaste enhet, men hävdade att strukturella faktorer undergrävde moralen i många hem. Redan den omständigheten att problemen framträdde starkast i de större industristäderna gav en tydliganvisning om var orsakerna till väsentlig del borde sökas. Befolkningen hopades i tätorter somsaknade landsbygdens fridsamhet. Farorna ökade genomstädernas dåliga bostadsförhållanden, som ofta utsatte barnen för moralisk smitta från inneboende och personer ur »den lösa befolkningen».-- När båda föräldrarna tvingades till lönearbete hela dagen eller natten i verkstäder och fabriker kom barnen att utsättas för gatulivets frestelser, en omgivStangDahl 1978 s. 99-109. 20 L0kke 1990 s. 30-31. 2' Justitierådet Ivar Afzelius i riksdagen 1902. FK 1902:29:58. 22 Bilden stämmer väl med vad etnologer funnit i sekelskiftets arbetarmiljöer. Se Frykman - Löfgren 1987 s. 120-121. Tidsdokument med budskap är Geijerstam 1894 och 1895. samma
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=