33 K. Maj:t följde riksdagens linje och tillsatte den 16 oktober 1896 »Kommittén för utredning av frågan om åtgärder för beredande av lämplig uppfostran dels åt minderåriga förbrytare dels ock åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn». Kommittén blev snart känd som ligapojkskommittén, ett namn som bibehålls i den här undersökningen. Riksdagens skrivelse hade utgått från att det fanns ett nära teoretiskt och administrativt samband mellan å ena sidan social- och familjepolitik och å andra sidan straffrätt. I K. Maj:ts utredningsdirektiv delades emellertid denna helhet, vilket innebar en splittring vi känner igen från dagens rättsliga dualism på området. Med hänvisning till att utredningen sannolikt skulle kräva separat handläggning av frågor som å ena sidan bara gällde de minderåriga förbrytarna och å andra sidan bara de mindre välartade barnen, fick för den skull några ledamöter uppdrag att delta i hela arbetet, andra åter bara inom endera området.^ Straffrätt och förvaltningsrätt förlädes i två skilda spår. Till kommittéordförande utsågs biskopen i Västerås, Gottfrid Billing och till övrigaledamöter i den gemensamma delen Sigfrid Wieselgren, landssekreteraren i Jönköpings län Algot Hugo Bagge samt lantbrukaren Hans Andersson i Nöbbelöv. Den »straffrättsliga» frågan om uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare uppdrogs åt godsägaren Fredrik Östberg, häradshövdingen Gustaf Rudebeck och direktören för den privata uppfostringsanstalten Hall, Fredrik Fant. Den »förvaltningsrättsliga» utredningen omanstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade barn präglades tydligt av folkskolelärare. Där insattes förutomFridtjuv Berg, John Wickbom, rektor vid folkskoleseminariet i Kalmar och folkskoleinspektören i Uppsala, Gustaf Insulander. Behovet av anstaltsplatser för minderåriga förbrytare bedömdes som mest akut. Med hänvisning till att man snabbt måste lösa frågan omplatsbristen på den privatauppfostringsanstalten Hall, somalltså hyste dömda förbrytare under straffbarhetsåldern 15 år, anbefalldes därför kommittén att först ta upp frågan om uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare och lämna särskilt betänkande i denna fråga utan att avvakta slutförandet av utredningen ombarnavård.^ Ligapojkskommittén blev omgående remissorgan för andra utredningar om förändrad statlig kriminal- och socialpolitik. 1898 hade riksdagen hemställt om utredning av alternativ till de korta frihetsstraffen, vilket ledde till att den s.k. strafflagskommittén tillsattes 1900. Arbetet skulle utmynna i 1906 års lagstiftning, somå ena sidan mildrade straffen genomvillkorligfrigivningoch villkorlig dom, å andra sidan införde skärpningar av fängelsestraffen i formav hårt nattläger och mörkt enrum. Detta revisionsarbete diskuteras i avsnitt VI nedan. Parallellt arbetade en kommitté inför vad somskulle bli 1902 års lag omfosterbarn. Riksdagen lämnade dessutom flera skrivelser somrörde förslag till ordnade förhållanden och kristlig undervisning för tattare och kringvandrande ^ Sundberg 1903. Bagge 1906. ^ Konseljakt i justitiedepartementsärender 16.10.1896, nr 5. RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=