31 den krets av vagabonderande och vanartade barn, som genomskolk och dåligt uppförande gav läraren de svåraste bekymren och i hög grad gjorde hans arbete omöjligt. Berg såg med andra ord ett samband mellan folkuppfostran och straffrätt. Han menade att det svenska samhället låtit en svår försummelse komma sig till last somsnarast måste gottgöras, ominte landet med visshet skulle gå en mörk framtid till mötes. Även om man kunde anta, att »förbrytarbefolkningen» bara utgjorde en liten andel av nationen, var det fara värt att den sedliga förvildningen skulle sprida sig och riskera en moralisk tillbakagång. Hotbilden hade sin utländska motsvarighet, lätt avläsbar i kriminalstatistiken från Tyskland, Österrike, Ungern, Frankrike, Italien, Holland, Danmark och Norge. Berg refererade också till Bernhard Getz’ förarbeten till den norska bamevernsloven 1896, det danska kommittébetänkandet 1895 och till en skrift från 1892 av den tyska kriminalisten Appelius, vilkenvar aktiv i IKV.^ Från detta skakande degenerationsscenario övergick motionen i ett ljusare framtidsperspektiv. Också i denna, optimistiska del hämtade Berg förebilderna från utlandet. Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskolor hade sänt ut representanter för att på plats studera uppfostringsanstalter runt omi Europa, och man hade funnit ett enda rike somkundevisa en hoppfull utveckling, nämligen Storbritannien. Där hade antalet minderåriga förbrytare stadigt minskat, vilket 1 sin tur reducerat antalet äldre förbrytare.'^ Huvudorsaken var lätt funnen enligt Fridtjuv Berg: den brittiska staten hade dels lagstiftat omtvångsuppfostran av vanartade och brottsliga barn, dels beviljat avsevärda ekonomiska anslag till anstalterna, dels underkastat dem en sakkunnig och noggrann inspektion. Som kontrast höll Berg fram den svenska strafflagens villkorliga förordnande av tvångsuppfostran—omtillgång därtillfinnes —och hur otillräckliganstalten Hall var för ändamålet. Många gossar i Stockholm hade dömts till intagning på Hall flera gånger i rad utan att kunna ges plats, vilket måste undergräva respekten för samhällets makt och myndighet. De lovvärda enskilda och kommunala initiativen måste nu kompletteras med ny lagstiftning och statliga anslag. Riksdagens uppmärksamhet riktades mot Bergs motion, vilken hade en vidare socialpolitisk räckvidd än Rudebecks. Berg avsåg skapa ett åtgärdsprogram sominnefattade tre kategorier, vilka vi i det följande en smula anakronistiskt benämner »beteendefall»; dels lagöverträdare under 15 år, som inte fick plats på Hall, dels asociala men icke brottsliga barn i samma ålder, folkskolans problembarn, dels straffmyndiga brottslingar över 15 år, som trängdes på de överfulla fängelserna. Men dessutomföreslog Berg preventiva omhändertagan- ^ Getz 1892. Appelius 1892. Berg anknöt här till en positiv bild av senviktoriansk kriminalpolitik somvar allmänt erkänd och dessutom kunde underbyggas av officiell brittisk statistik. »The English miracle» diskuteras nedan under del VI.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=