24 motiv anfördes för 1902 års strafflagsrevision, sominnebar att fängelse kunde bytas mot anstaltsvård? Ville man minska plågan för ungdomsbrottslingar eller åberopade man rationella nyttoskäl? Behandlingstanke- »klassisk» straffrätt: Genomgången av litteraturenvisar att de rättshistoriska tolkningarna av uppfostringslagarnas bakgrund utvecklats efter två linjer. Båda griper över den här undersökningens huvudfrågor: det kriminalpolitiskaperspektivet och dess bakgrund. Den ena linjen, väl företrädd i lagförarbeten och handböcker, går ut på att 1902 års lagstiftning stått i något slags beroendeförhållande till det program somhade presenterats under 1890talet av den sociologiska skolan, IKV och dess portalfigur Franz von Liszt. Uppfattningen låter sig förenas med den i brittisk och amerikansk litteratur högfrekventa teorin om åren 1890-1910 som the progressive period, då välfärdsstatens moderna socialpolitik ska ha grundlagts.Den svenska lagstiftningen ska ha låtit sig påverkas av de expanderande naturvetenskapliga disciplinernas framgångar och därför medgett avkall på den »klassiska straffrättskolans» principer omatt samma brott förtjänar samma straff. Enligt det andra synsättet har 1902 års uppfostringslagar vuxit frami huvudsak oberoende av det sena 1800-talets idéutveckling och deras rötter gått väsentligt längre tillbaka i tiden. I den tolkningen framstår de snarast som utlöpare av upplysningsfilosofiska idéer omhur man bäst organiserar ett rationellt samhälle. AnnikaSnare hävdar, delvis i linje med Bramstång, att många element i 1900-talets svenska välfärdssystem kan återföras till den korrigering av den offentliga rättens regelsystemsom genomfördes vid mitten 1800-talet, det vill säga vid tiden för införandet av cellfängelset och den offentliga folkskolan.^^ Flypotesen är att 1902 års lagstiftning på lagstiftarnivå innebar ett genombrott för behandlingstanken och ett avkall på den »klassiska» straffrättsskolans principer. Här uppstår flera frågor. Vilka referenser förekom i den svenska lagstiftningsdebatten? Framställdes 1902 års lagstiftning i sin egen tid som en kvalitativ förändring eller endast som en korrigering av det etablerade normsystemet? Hänvisade man i förarbeten och riksdag till det sena 1800-talets framstormande empiriskavetenskaper, t.ex. medicin, kemi, fysik och kriminologi och därmed förknippade positivistiska metoder eller åberopade man andra förebilder? Hur såg den för närvarande så förkättrade behandlingstankens motbild ut, den ideologi somi litteraturen kallats den »klassiska straffrättskolan»? Vad menade man med samma brott? Var verkligen tidigare doktrin och lagstiftning helt avvisande till tanken på att väga in brottslingens personlighet, vandel och levnadsförhållanden när straffet skulle mätas ut? En tyngdpunkt i min undersökning ligger på att jämföra 1840- respektive Se t.ex. Garland 1985. Snare 1977.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=