22 mot principen »vård i stället för straff» motiverats på två sätt. Dels anses vård ofta innebära ett tvång somomyndigförklarar medborgaren, somkränker både hans integritet och hans rätt att som en mogen människa bli klandrad och straffad, dels anses vård ytterst innebära högre skattetryck för samhällets skötsamma individer, åtminstone på kort sikt.^s På ett allmänt plan har inspiration till den här avhandlingen hämtats från arbeten av Philippe Aries och Nils Christie. De diskuterar i ett perspektiv som sträcker sig över flera sekel hur barn och ungdomar successivt kommit att betraktas som improduktiva grupper med speciella behov, vilka måste tillgodoses utanför vuxenvärldens arbetsliv.^^ Det är också naturligt att här hänvisa till Bengt Sandins och Lars Pettersons analyser av den svenska folkskolans framväxt och dess samband med 1800-talets ideologiska och strukturella förändringar.^^ En utgångspunkt för min undersökning är därför att sätta särbehandlingen av ungdomsbrottslingar i relation till den begreppshistoria somi korthet går ut på att familjen förändrats från en sammanhållen enhet för produktion, konsumtion, uppfostran och rättskipning till en enhet för fritid, konsumtion och uppfostran under den tid, då föräldrarna inte arbetar. Litteraturens diskussion omden svenska lagstiftningen 1902 kan något förenklat sammanfattas i fyra teman, vilka fungerar som grund för denna undersöknings allmänna frågeställningar och hypoteser, nämligen • humanitet - repression • behandlingstanke — »klassisk» straffrätt • statsintervention— laisser faire • internationalisering - isolering. Humanitet - repression: Beroendepå vilket rättspolitiskt perspektiv man anlägger kan tvångsvård beskrivas somuttryck antingen för ökad humanism och ambition att frigöra individen eller för ökad repression och gruppegoistisk maktutövning. Inomett vidare forskningsfält har den svenska litteraturen fram till slutet av 1960-talet, med några få men viktiga undantag,^’ skildrat social- och kriminalpolitiken som en historia från barbari till upplysning, en obruten rad av behjärtansvärda »reformer», genomvilka välvilliga och upplysta professioner kunnat vägleda lagstiftarna fram till en modern, human, rationell och effektivt brottsförebyggande vård av barn och unga. Det svenska forskningsläget har senare tenderat att följaden internationella inriktningen genomatt ifrågasätta både den reformistiska historiesynen och reformatörernas mål, medel och motiv.^2 Scjersted 1979. 5-^ Aries 1982. Christie 1970, 1971, 1982. Sandin 1986. L. Petterson 1992. Se exempelvis Agge 1938, Eek 1943, Branting 1943, Bramstång 1964. För 1940-talets diskussion ominrättandet av en särskild »anstaltsombudsman», se Nygren 1990. En forskningsöversikt över litteraturen beträffande barnavården ges hos Lundström 1993 s. 9-11.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=