21 lade på ett funktionalistiskt perspektiv och såg samhället som en levande organism, vilken strävar att överleva även när de yttre förutsättningarna förändras. Av särskilt intresse för Durkheimär förhållandet mellan arbetslivets organisation och rättens roll. I det äldre, »primitiva» samhället rådde »mekanisk solidaritet». Arbetsdelningen och specialiseringen var låg, individen stod under starka entydiga krav på underordnande och konformitet. Samhället kännetecknades av repressiv rättvisa, av att man ådömde den somorsakat en skada eller något annat negativt en fysisk bestraffning. Rättens funktion var att säkra den moraliska enheten. Det moderna, industrialiserade samhället däremot går oundvikligen mot allt större arbetsdelning och specialisering. Arbetet har skilts från bostaden. Undervisning, politik etc. blir specialiserade, professionaliserade områden. Samhållet kännetecknas av »organisk solidaritet», nu finns inte bara ett normsystem utan flera och många normer angår bara vissa grupper eller sektorer. Durkheimtog fasta på vilka faktorer som medverkar till att det moderna samhållet håller ihop och utgör en helhet, trots att det karaktäriseras av allt större individualism och trots att det emellanåt visar patologiska drag som riskerar orsaka dess upplösning. Rättens roll förändras från repressiv till restitutiv, till att, förutomsomtidigare stämpla avvikare, upprätthålla de enskilda samhällsdelarnas stabilitet i den för helheten mest adekvata formen. Normerna och rättssystemet accepteras, inte främst för att de anses moraliskt riktiga, utan för att de kan anses ändamålsenliga och nyttiga: den rättvisa normen är den nödvändiga normen. Durkheim betonar alltså starkt att individen kan formas till en social varelse som omfattar den kollektiva moralen. Han anknyter till ett perspektiv somockså återfinns hos Immanuel Kant och Max Weber, nämligen att frihet ytterst är en fråga omlåta sig undervisas i och att sedan inrätta sig efter det kollektivt »nödvändiga». Rättens förändringar i teori och praktik bör också analyseras mot bakgrund av statsbegreppets förändringar. Den processen har indelats i olika skeden. Efter det borgerliga rättsstatsidealets uppkomst under 1800-talet utvecklades i slutet av samma sekel, inte minst med influenser från Bismarcks Tyskland, en välfärdspolitik till värn för det bestående samhället och med starkt nationalistiska inslag. I nästa fas, under början av vårt eget sekel, fick demokratin och arbetarklassen avgörande betydelse för socialstaten som politisk kompromiss. Från 1930-talet intervenerade välfärdsstaten i det ekonomiska systemet med fördelnings- och marknadspolitiska syften. Under 1950- och 60-talet stod välfärdsstaten i zenit, nära knuten till en stark ekonomisk tillväxt. Decennierna från 1970-talet visar däremot en social-politisk reaktion samtidigt somden offentliga organisationens uppgifter och omfattning sätts i fråga, bl.a. med hänvisning till återkommande ekonomiska kriser.-'’^ Under det skedet har kritiken 5^ Durkheim 1893, 1897. Dalberg - Larsen 1984 med där angiven litteratur.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=