341 gration stat - kommun, tillväxt av ekonomi, offentlig sektor, expansiv social ingenjörskonst, samhällets ansvar för individen, dispositiva civilrättsregler ersatta av tvingande samt tendenser till en individualiserad, förebyggande, säktande» straffrätt, medan framträdande drag ett knappt sekel senare är ökad internationalism, frihandel, marknadsekonomi, individens ansvar för sitt eget liv, begränsad integration stat — kommun, ekonomisk tillbakagång, reducerad offentlig sektor samt klara tendenser i riktning mot en »klassiskt» rättvis eller i varje fall avskräckande straffrätt. Vår egen tids kriminalpolitiska debatt om orsakerna till och reaktionerna mot ungdomsbrottslighet kretsar kring ett tema, somvi mött sedan åtminstone slutet av 1700-talet. Vilken instans ska träda i föräldrarnas ställe somuppfostrare och övervakare? Hur skall ändamålsenlig, förebyggande omsorg och vård organiseras och betalas? Vi har funnit att brytningsskeden ofta utmärks inte bara av spekulationer omframtiden utan också i påfallande hög grad av återblickande perspektiv. Historien används i syfte att söka förklara och lösa aktuella problem. Det förgångna skildras då inte sällan som en bättre tid och som, åtminstone i något avseende, en guldålder. Vi har funnit synsättet på 1790-talet hos David Schulz von Schulzenheim, åren kring 1840 hos bl.a. Erik Gustaf Geijer, Johan Olof Wallin, Claes Livijn, Carl Jonas Love Almquist och den stora fattigvårdskommitten, på 1890-talet hos västerländska kriminalister, politiker och lagstiftare som Frans von Liszt, Fridtjuv Berg och ligapojkskommittén. Vi finner det i högsta grad bland vår egen tids rättspolitiska debattörer. Schulzenheimbeklagade på 1790-talet att husbönderna i stället för att kontinuerligt försörja och kontrollera sina »barn» gav dem ersättning genom lön och för övrigt lät dem klara sig själva. På 1990-talet hävdar en statlig svensk utredningskommitté att de flesta av 1890-talets ungdomar arbetade tilllsammans med vuxna personer, vilket innebar ömsesidigt beroende och en stark social kontroll. Ett ofrånkomligt och genomgående kännetecken för den svenska diskussionen är alltså en mytologisering av närmast föregående period till något ursprungligt, genuint och effektivt brottsförebyggande. Utan historiskt stöd lägger man ett idylliskt skimmer över äldre tiders patriarkala, totalitära arbetsorganisation, som antas ha möjliggjort kontinuerlig omsorg och tillsyn över samhällets barn och unga. Men har någonsin detta täta och familjära system funnits annat än i debattörernas föreställningsvärld? Omdet brister i analysen av brottslighetens uppkomst och orsaker, kan vi då tro på att de anbefallda botemedlen får den effekt somförespeglas? »ur- ^ Sc även Tham 1993. 2i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=