339 förändringar. De uppfostringsåtgärder som diskuterades av Nehrman-Ehrenstråhle 1756 var avsedda för personer, som inte fyllt 15 år och de skulle verkställas genom aga, varvid art och omfattning överläts åt den enskilde husbonden. De var jämförbara med arbetsgivarens disciplinära myndighet över sina anställda, ett ansvar som avsågs fylla både privat- och offentligrättsliga funktioner. När den tidsobestämda anstaltsuppfostran infördes 1902 var emellertid barnbegreppet på väg uppåt i åldrarna samtidigt som tillsyns- och uppfostringsansvaret för barn och ungdomar flyttades dels från den enskilda familjen till »det allmänna», dels från husbonden-arbetsgivaren till individens egen kontroll över sig själv. Den laghistoriska förändringen kan sättas i samband med en allmänpolitisk och begreppshistorisk. I inledningskapitlet konstaterade vi hur vår egen tids debatt omoch reglering av reaktioner mot ungdomsbrott på ett föga ändamålsenligt sätt är splittrad över en rad rättsområden (straffrätt, förvaltningsrätt, politirätt etc.). Bakgrunden finns i det tidiga 1800-talets strukturella, ideologiska atomisering kombinerad med cien dogmatiska rättsvetenskapens sektorisering. I hustavlans värld hade familjen normalt betraktats som en sammanhållen enhet för produktion, konsumtion, uppfostran och rättskipning. Till barnen räknades då också tjänstehjonen. Det gav husfadern-arbetsgivaren en säregen rättslig kompetens, vilket kunde verka förvirrande också för det sena 1800talets professionaliserade och specialiserade rättsdogmatiker: »Det egendomliga och varaktiga förhållande, vari kontrahenterna genom ett tjänstehjonsavtal träder, och de mångfaldiga intressen somdärav berörs, har haft till följd, att det företer beståndsdelar av så olika natur, att man återfinner detsamma inomnästan alla de olika vetenskapsgrenar, somavhandlar en människas rätt och plikt i samhället, inomstats-, kriminal-, process- och politi-, ej mindre än i privaträtten».- Från 1800-talct accelererade den förändring av arbetslivets och hushållens karaktär, och därmed även av familjebegreppets innebörd, vilken lett fram till att familjen i dag ses som en enhet för gemensam konsumtion, fritid och delvis uppfostran, men samtidigt som en fästning, befriad från (avlönat och meriterande) arbete. Produktionen sker på annat håll och utan medverkan av växande eller åldrande personer. Väsentliga delar av uppfostran och förberedelsen för tillvaron som vuxen, det vill säga normöverföring och yrkesutbildning, genomförs utanför arbetslivet och utanför den enskilda »familjen». Den sociala barndomen, som ursprungligen var kort, har successivt förlängts och nått dithän, att ungdomar får vänta uppemot tre decennier på att i bästa fall kunna träda in på vuxenvärldens marknad för lönearbete, vilken de i bästa fall lämnar efter ytterligare cirka tre decennier, för att återförvisas till samhällets ekonomiskt sett improduktiva grupper, denna gång dock sompensionärer. - Winroth 1878 s. 35.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=