18 login ligger helt i linje med de naturrättsliga resonemang somBramstång funnit i den svenske lagstiftarens retorik under de senaste 150 åren. Den mest omfattande undersökningen av barnevernsloven 1896 har emellertid genomförts av Tove Stang Dahl, vars resultat är självklara utgångspunkter för den här avhandlingen."^* Hon beskriver den så kallade sociala straffrättens uppfostringsmedel för ungdomsbrottslingar somdelar av en större kultur- och rättsförändring, vilken också omfattade åtgärder mot lösdriveri, tiggeri och fylleri."*'^ Trots ofrånkomliga humanitära element var barnevernsloven mer avsedd att skydda samhället än barnen. Diskussionen i samband med den norska lagstiftningen utmärktes av ansenliga doser klassegoism och hårdhänt social repression. Sociala nämnders befattning med ungdomsbrottslingar är enligt Stang Dahl ägnad att fördunkla den fundamentala politiska konflikt mellan avvikare och myndighet som ligger till grund för användandet av tvång över huvud taget. Hon ser också ett kontroversiellt förhållande mellan straffsystem och socialvård. Straffprocessens funktionärer, inte minst de professionella domarna, ska nämligen besluta vilka ungdomsbrottslingar som ska överföras till vårdsektorn, vilket utvidgar juristernas bedömning från klander av något som redan har hänt till att bli en prognos omvad som kommer att hända. Här tangerar Stang Dahl det kritiska resonemang somungdomsbrottskommittén förde i sitt betänkande 1993 då man liknade överlämnande till vård inomsocialtjänsten vid första stadiet i något slags sjukterapi. Men steget är inte heller långt till Michel Foucaults kritiska synpunkter på 1800-talets straffprocessuella förändringar, genom vilka domstolen skulle ha invecklats i en vansklig vetandeprocess om den tilltalades personlighet och sociala omgivning, omväntade effekter av vissa åtgärder och påföljder, det vill säga i den kunskapsrelation, somenligt Foucault utgör en »oändlig labyrint». Stang Dahl svävar inte på målet i fråga ombarnevernslovens uppkomst utan anger tre nyckelfaktorer: vetenskapen, professionerna och staten. Det sena 1800-talets framstormande positivistiska vetenskaper spelades ut mot den klassiska straffrättsdogmatikens krav på påföljder som var proportionella till den brottsliga gärningen och därmed förutsägbara. Fängelse bedömdes som ineffektivt och orättvist beträffande ungdomsbrottslingar. Stang Dahl hävdar att det ute i Europa under 1800-talets sista decennier producerades en alternativ ideologi om allmänna uppfostringsanstalter med syftet att visa att sådana anstalter var mest ändamålsenliga för att korrigera de missförhållanden som följde i moderniseringens spår. Programmet ska ha importerats till Norge och reproducerats för norska förhållanden av en enskild jurist, Bernhard Getz, för •*« Stang Dahl 1973 och 1978. Stang Dahl 1978 s. 84-91. 50 Foucault 1987 s. 24-33, 289.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=