320 ringsanstalt. Ännu ett avkall på strafftanken kom 1887, när åklagaren tilläts efterge åtal för ungdomar, omde sattes i uppfostringsanstalt eller andra åtgärder garanterades för deras räddning. Vid förmildrande omständigheter kunde åtalseftergift meddelas också för äldre brottslingar. Ytterligare en differentiering infördes 1894 genominstitutet villkorlig dom. Lagstiftningen i både Norge och Danmark skapade former för att undvika straff. Möjligheterna att tillgripa tvångsvård var dock länge begränsade. Med utländska förebilder på nära håll hade en rad privata räddningsanstalter inrättats i Danmark redan före 1830. De brottades med ekonomiska problem, var ofta fullbelagda och fick avslå många ansökningar om intagning.5- I Norge dröjde anstaltsvågen längre och intill 1881 fanns bara en inrättning, Toftes Gave. Under de närmaste åren tillkomtre nya, vilka liksomToftes Gave ställde platser till förfogande för strafflagens klientel i utbyte mot statliga anslag. Gränsen mellan filantropi och statens straffsystem kom dock att förbli oklar åtminstone framtill barnevernsloven 1896.5-’ Delsammanfattning VI Innebar 1902 års svenska lagstiftning ett genombrott inomstraffrätten för moderna behandlingstankar, vilka byggde på metoderna och resultaten från samtidens expansiva naturvetenskaper och var ägnade att avpassa reaktionen efter gärningsmannens personlighet mer än efter hans gärning? Avvek den svenska lagstiftaren 1902 från en »klassisk» straffrättsskola som dominerade Europa under 1800-talet och somutgick från förutsägbara straff, från att omfattningen av en reaktion skulle stå i proportion till skulden, från att ett straffrättsligt frihetsberövande i tid alltid skulle motsvara brottets svårhetsgrad? Vi har varken funnit stöd för att 1902 års lagstiftning utgick från nya tankemönster, sominfluerats av tidens framgångsrika naturvetenskap eller för att det dessförinnan hade funnits en självständig och dominerande straffrättslig skolbildning med den »klassiska» inriktning somskisserats ovan. Den svenska lagstiftningen 1902 utgjorde ett led av flera i en lång offentlig diskussion, som pågått under hela 1800-talet och gällt vilka samhälleliga instanser som skulle träda in, inte minst betala, när gamla, enskilda-kommunala institutioner för kontroll och omsorg bröt samman. Lagstiftningen knöt an till äldre synsätt, inte till den moderna empirins idéer. Syftet var att genomgammaldags uppfostran påverka växande individers personlighet, deras attityd till rättsordningen. En liknande patriarkal och individualpreventiv inriktning på avvikarens »onda vilja» var emellertid också ledstjärna för den svenska straffrättsliga doktrinen under andra hälften av 1800-talet. Preventionen ansågs kunna tillgodoHorsten 1953 s. 160—164. Stang Dahl 1978 s. 86.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=