317 visföring lämpad för utredning av de fakta som var av betydelse i frågor omatt skilja barn från sina föräldrar. Framträdandet inför en offentlig domstol kunde dessutom verka demoraliserande på ungaförbrytare. Samtidigt var det trots allt fråga om utövning av statsmyndighet, vilken krävde formell handläggning. Den kunde därför inte anförtros åt kommunala, administrativa institutioner exempelvis skolråden, något somförespråkats inomNorges lärarkår. En kommunal myndighet skulle dessutom säkert betona frågans ekonomiska betydelse i valet av åtgärder, det vill säga välja det billigaste i stället för mest ändamålsenliga alternativet.^*^ Det norska vergerådet i 1896 års lag bestod av sju ledamöter, nämligen underdomaren, prästen och femav kommunstyrelsen valda personer, varav en läkare och högst två kvinnor. Rådet valde själv sin ordförande, men K. Maj:t kunde när det gällde städer utse en domare för den posten.Juristens medverkan var säkrad men innebar inte att denne obligatoriskt skulle ges ordförandeposten, vilket riksadvokaten Bernhard Getz förordat. Reglerna för myndighetens handläggning förde dessutom tankarna till något slags förminskad domstol för brottmål."^' Vergerådet kunde inkalla, avhöra och edsfästa vittnen samt företa andra undersökningsåtgärder. Rådet hänvisades då till de tvångs- och straffmedel som straffprocessen anvisade för domstolarna. Rådet eller dess ordförande kunde också anställa »rättslig eller utomrättslig» undersökning av om en straffbar handling begåtts eller inte. Även i andra sammanhang hänvisade lagen till straffprocesslagen.'*- Det danska vergerådet hade omisskännliga likheter med det norska. 1895 års förslag utgick från två typer av råd, ett för storstaden Köpenhamn, där ministeriet kunde utse flera vergeråd och ett annat för övriga kommuner. Oavsett typ skulle en juristdomarevara ordförande, övriga ledamöter kommunalt valda och representera fattigvård, skola och kyrka. I Köpenhamn skulle läkare obligatoriskt ingå. I stort sett avsågs samma reglering för land och stad.'*^ I den danska lagen 1905 var dock sammansättningen, liksom ordförandefrågan, reglerad olika för land respektive för städer med en befolkning på mer än 10.000 invånare. På landet ingick prästen, läraren och tre kommunalt valda ledamöter och rådet utsåg själv sin ordförande. I de större städerna däremot var ordföranden alltid en av justitieministeriet utsedd jurist, rådet skulle innehålla en läkare, en lärare, en präst och tre kommunalt valda ledamöter. Var det fråga om att skilja barn från sina föräldrar eller anordna förhör skulle en domare alltid leda förhandlingen. Varje beslut om tvångsavskiljande skulle dessutom godStang Dahl 1978 s. Haarl0v 1952 s. 106-109. •*0 NBvl. 6§. •" Stang Dahl 1978 s. 94-95. ■*-’ NBvL 14§ l-2st., 15§2st.,42§. Dan.sk forslag til Lov om behandling av forbryderske og forsomte Born og unge personer. Oth. Prop. 1895:6. Bilag no 5, §§3-4. A. Petersen 1905 s. 7-26. 163-166. För den danska diskussionen, se A. Petersen 1905 s. 7—26 och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=