17 och att det är möjligt att identifiera barn somkommer att drabbas, det tredje att samhället har rätt och skyldighet att, i sista hand med tvång, ingripa i brottsförebyggande syfte. Lagstiftningens uppkomst förklaras framför allt somreception av internationella förebilder.Lundströms receptionstes stöds dock inte på tankarna från Strahl, Elwin m.fl. utan vilar på forskningsresultat omNorges lagstiftning från 1896. Den norska barnevemsloven 1896 var tillämpbar både mot vanvårdade och vanartade barn och mot ungdomsbrottslingar. Lagen innebar enligt Knut Sveri en total förändring, så till vida att staten åtog sig ett större ansvar för den offentliga barnavården. Sveri anknyter till äldre regleringar inomlokalsamhällets fattigvård och folkskola men understryker dessutom den norska straffrättens tidiga benägenhet att differentiera åtgärderna för ungdomsbrottslingar, bland annat genom införandet av påföljder som varning och uppfostringsanstalt 1874, åtalseftergift 1887 och villkorlig dom 1894. Barnevemsloven, som i väsentliga delar hade präglats av riksadvokaten Bernhard Getz, var enligt Sveri ett stort steg bort från 1800-talets barbariska anstaltsmetoder, även om också de nya uppfostringsmedlen visade sig bygga på brutalitet och misshandel av klienterna."^^ Enligt Tyge Haarlov fungerade den norska lagen 1896 somförebild för lagstiftningen i Sverige 1902, men också för lagstiftning i Danmark 1905, Finland 1936 och Island 1947.'*^ Ola Nyquist har diskuterat föreställningen omdenna skandinaviska modell för barn- och ungdomsvård, som placerade viktiga utrednings- och beslutsfunktioner hos folkvalda nämnder, medan västvärldens rättsordningar i övrigt inrättade särskilda ungdomsdomstolar. Nyquist framhåller å ena sidan receptionstanken och norrmannen Getz’ stora lyhördhet för utländska, inte minst tyska exempel, som ska ha väckt den svenska lagstiftarens intresse för att inrätta kommunala barnavårdsnämnder. Å andra sidan visar Nyquists utförliga jämförelse med den rättsliga regleringen i Californien på långtående idé- och laghistoriska paralleller, vilka gör det svårt att utan vidare acceptera en enkel receptionsteori av modellen »från IKVöver Norge till Sverige». Skandinaviska barnavårdsnämnder och nordamerikanska ungdomsdomstolar utvecklades samtidigt och, som det förefaller, fristående från varandra. Båda fick myndighet över såväl miljö- som beteendefall och båda motiverades med en ideologi omatt staten var varje barns yttersta fader. Redan i tidig common lawutvecklades en praxis, där kronan eller dess funktionärer övervakade alla familjeförhållanden och med åberopande av doktrinen omparens patriae kunde ta ett barn under sitt beskydd och träda i föräldrarnas ställe, in locoparentis^^ IdeoLundström 1993 s. 47-57. Receptionsteorin berörs även av Swärd 1993. Sveri 1937 s. 10-33. ■**’ Haarl0v 1952 s. 62-96. Se även Grunhut 1948 s. 359-360. Nyquist 1960 s. 144-150, 199, 202. Om doktrinen kring patriae, se även Lindblom 1989, särskilt s. 572-574.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=