310 att inställa sig vid kallelse och uppföra sig väl. Lagens viktigaste målgrupp var ungdomar, men den kunde också tillämpas vid triviala brott eller omdet fanns förmildrande omständigheter. I alla händelser måste det finnas sannolikhet för att den frisläppte hade en god prognos för laglydigt beteende. Den tyska rättshistorien efter 1871 kan undersökas på två nivåer, dels den rikstyska, dels den partikulära lagstiftningen för de enskilda staterna. 1871 antog det tyska riket en gemensam strafflag, medan enighet i civillagstiftningen nåddes först genomBiirgerliches Gesetzbuch (BGB), somträdde i kraft den 1 januari 1900. Reglerna om brottsförebyggande reaktioner mot vanvårdade barn och unga lagöverträdare kom därför att utvecklas i ett intrikat växelspel mellan straff- och civilrätt, mellan riks- och partikulärlag. Flera rättstraditioner kan ha påverkat utvecklingen. Det preussiska inflytandet var för det första starkt. Det nya tyska kejsardömet hade erövrats av Preussen somett led i dess ambition att stärka sin armés och sin aristokratis roll i politiken.^^ Staterna i Rhenlandet tog för det andra emot impulser från den franska kulturen, inte minst de straff- och civilrättsliga kodifikationerna. Hannover och Braunschweig var för det tredje långt in på 1800-talet invecklade i personalunioner med det engelska kungahuset, vilket innebar ännu en kanal för idéimport. Vanvårdade barn uppmärksammades i Allgemeines Landrecht (ALR) från 1794, somgällde i Preussen framtill BGB. Landsrätten föreskrev att föräldrar, somgrovt misshandlade sitt barn, förledde det till elakheter eller misskötte underhållet skulle fråntas barnet. Braunschweig, somvi redan känner från polisförordningen 1840, samordnade genom lagstiftning 1870 olika åtgärder för miljö- och beteendefall. Sedligt försummade barn och vanartade barn under 12 år, för vilka hustukten ansågs otillräcklig, kunde efter domstolsbeslut placeras i fosterfamilj eller en nyanlagd uppfostringsanstalt vid Bevern. Till samma institution skulle dessutom skickas ungdomar mellan 12 och 18 år, som begått brott men inte ansågs äga tillräcklig Einsicht för att dömas till vanliga straff. *5 Målgrupperna - försummade, vanartade och lagöverträdare - skulle under 1900-talet återfinnas i västvärldens lagar och rekvisit för ungdomsvård, oavsett ommyndigheten överlåtits åt nämnder eller domstolar. Den tyska riksstrafflagen 1871 följde i princip mönstret från Gode Pénal. Lagöverträdare mellan 12 och 18 år lydde under envillkorlig straffbarhet, inom vilken insikt omgärningens straffbarhet innebar nedsatta straff och verkställig- '' An Act to permit the Conditional release of first Offenders in certain cases 8.8.1887. Palmer 1958 II s. 55-56. Roth 1991 s. 23. Ernst August (1771-1851) var exempelvis kung av Hannover och samtidigt hertigav Cumberland, bror till den engelske kungen Georg III och en av tories livligastedebattörer i överhuset. Gahn 1943—44. Se även Bogdan 1993 s. 186—188 och van Caenegem 1994 s. 155-159. Allgemeines Landrecht fiir den Preussischen Staaten (1794) Teil II,Tit. 2, §§90-91. Gesetz fiber polizeiliche Massregeln gegen Kinder; Gesetz fiber Errichtungeiner Erziehungsanstalt zu Bevern betreffend, båda från 22.12.1870 (Braunschweig 1870a, 1870b). ■6 Nyquist 1960 s. 202.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=