299 Det var precis vad somhände 1896, när Hall begärde statsanslag för ytterligare 25 interner. Samtidigt hamnade Fridtjuv Bergs motion omuppfostran av vanartade barn och minderåriga förbrytare hos riksdagens tillfälliga utskott. Lagstiftningen 1902 förvandlade Hall från att vara riksanstalten för icke straffbara lagöverträdare till ett skyddshem av många inom den regionala barnavården. Beslutet innebar dessutom ett försiktigt steg i riktning mot mindre behancilingsenheter. De underåriga förbrytarna på Hall fick maka åt sig för att minska trycket på statens fängelser. Tillräkneliga ungdomsbrottslingar fördes även rent fysiskt närmare den kommunala barnavården. Korrigeringen av rättsregler och integrationen mellan lokalsamhälle och centralmakt varslade om en sammansmältning av enskilt och allmänt till något kvalitativt nytt - något nationellt eller »samhälleligt».^* Centralmakten tycktes nu tendera att begränsa rörelsefriheten för kommuner, arbetsgivare och avtalsparter; den offentliga rätten trädde (åter) in på den privata rättens domäner. Många motioner lämnades under 1890-talet med krav på statsengagemang inomområden för social kontroll och omsorg.^’ 1902 års fosterbarnslagar tog ett fastare grepp över det geschäft som kc')mmunerna hittills kunnat eller tvingats bedriva med statens goda minne. Samtidigt med att skyddet stärktes för utackorderade barn, hamnade många fall utanför lagen, exempelvis barn över sju år och barn somvårdades av släktingar eller mot annan ersättning än pengar, det vill säga eget arbete. Inte heller kunde den tillämpas på de barn somtillhörde Allmänna Barnhuset i Stockholm, som befann sig på fattigvårdens barnhem eller som var uttingade av fattigvården i privata familjer (fosterhem). Den kommunala auktioneringen av barn och fattiga bibehölls därför ännu halvannat decennium.^-^ Enheten mellan stat och lokalsamhälle var å ena sidan inte ny, spänningen mellan allmänt och enskilt å andra sidan långt ifrån eliminerad. Men det är ändå ofrånkomligt att staten ställde sig i en ny rättslig position. Vår nästa fråga är därför om vi kan påvisa något tidsmässigt och tematiskt samband mellan denna statens förändrade attityd till socialpolitik och dess hållning till kriminalpolitik och straffrätt. Vilka tendenser gjorde sig gällande inom den svenska strafflagstiftningen decennierna kring 1900? Hur utvecklades balansen mellan å ena sidan kravet på en rättvis vedergällning som ska vara proportioned mot gärningen och å andra sidan kravet på differentierade åtgärder med hänsyn till gärningsmannens farlighet eller behov av samhällsnyttig vård? I början av 1890-talet diskuterades, liksom 50 år tidigare, trängseln på de Kilandcr 1991 s. 20. ^2 Se riksdagens skrivelse 1897: 80 angående »beredande af ordnade förhållanden med afseendc å vissa kringvandrare, i svnnerhet de s.k. tattarna.» Bet. I s. VII. Bet. II s. 78, 110—117. För statens ökade engagemang inomfolkskolan avseende barn med särskilda behov, se Nordström 1968 och Ahlström 1992. Se även Kilander 1991, bl.a. s. 98, 120, 205 och Norrlid 1983. För 1902 års lagstiftning om fosterbarn (SFS 1902:63) och dess skrämmande bakgrund, se Wawrinskt' 1890 och 1896, Hellgren 1988 och B. Person 1985 med där anförd litteratur.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=