296 K. Maj:t, å sin sida, stödde enligt sina nu snart 20-åriga rutiner i proposition önskemålen från Hall om ytterligare statsanslag.^* Men den här gången avvisade riksdagen propositionen. Man hänvisade emellertid inte som tidigare till vikten av att spara med statsmedlen. I stället refererade riksdagen till sin egen skrivelse somföljt på Fridtjuv Bergs motion omen riksomfattande tvångsuppfostran av försummade och vanartade barn samt minderåriga förbrytare, tillkommen i samråd med Wieselgren. Motionen skulle leda framtill 1902 års lagstiftning. Riksdagen upprepade vad Wieselgren yttrat somchef för rikets fångvård: även omHall utökades med 25 platser fanns behov av betydligt mer omfattande åtgärder, och det föreföll mest ändamålsenligt att staten nu intog samma position till andra anstalter i hela landet somhittills förbehållits Hall.^- I jämförelse med riksdagsmajoriteten från 1840-talet och 50 år framåt uttryckte 1896 års skrivelse således en förändrad ståndpunkt. Bara något decenniumtidigare hade ett huvudargument mot anslag till Hall varit just risken för att de kunde öppna en stormflod av ansökningar från andra håll. Nu vägrades anslag, men ur motsatt position, nämligen att det kunde ligga något positivt i en utbyggnad av statens förv^altning, budget och integration med kommunerna. Samtidigt var 1896 års avslag ett förebud omatt åkerbrukskolonin Halls särställning led mot sitt slut. Ligapojkskommitténs första betänkande 1898 föreslog nämligen att högst 150 pojkar skulle rymmas i strafflagens anstalter för tvångsuppfostran. Nästa betänkande satte 30 pojkar som högsta antal i barnavårdens skyddshem. Principerna gick stick i stäv med ordningen på Hall och dess franska förebild. La Mettray, där storleken ansågs särskilt viktig för en ändamålsenlig och yrkesförberedande uppfostran. Dessutom lämnade kommittén kritiska synpunkter på franska lösningar i allmänhet, men respektfulla omengelska principer och tysk rättssystematik. Grundaren av Hall, Knut Olivecrona, som strax efter Frankrikes nederlag mot Tyskland 1871 uttalat klara sympatier för Frankrike — »som i många avseenden gått i spetsen för den europeiska civilisationen»^^ - vädrade sitt missnöje över ligapojkskommitténs förslag. Enligt Olivecrona var stora anstalter och långvarig tvångsbehandling två grundpelare för en ändamålsenlig vård till arbetsduglighet och gudsfruktan.**** Hans linje vann gehör hos K. Maj:t men inte hos riksdagen. 1902 års lagstiftning förordade små anstalter framför stora somHall och Mettray. 8' Prop. 1896:34:9-15. 8- Riksdagens skrivelser 1896: 80 och 1896:37. 83 Olivecrona 1873: a s. 5. Se även Olivecrona 1873: b - »tre kolonister och en agent illa slagne av några rusige tyska dragoner» med flera vändningar i samma franskvänliga anda, exempelvis s. 9-11, 36, 38. 8-* NTfF 1899 s. 315-343. TfR 1901 s. 241-263. 85 Prop. 1902: 7:13. Prop. 1902: 30: 65-66. SäU 1902 (2) 2:25—29. Riksdagens skrivelse 1902:59: 10-13. SFS 1902:67 § 15. Wieselgren ger sin minnesbild av spelet bakomparagraferna i Wieselgren 1904 s. 217. Se även Wieselgren 1992.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=