291 slutsrätten låg hos domstol, en rättslig reglering sominnebar statliga förpliktelser. En investering i detta skede skulle på längre sikt reducera utgifterna för fångvård av vuxna förbrytare. Särskilda anstalter för redan vanartade barn var en viktig del av penitentiärsystemet, som gjorde det möjligt att rycka upp det onda med roten och omskapa de brottsliga barnens personligheter. Tvångsåtgärderna framställdes genomgående somförmåner för barnen; varje människa hade rätt till en god uppfostran och de barn saken gällde var själva oskyldiga till att ha vuxit upp under sociala omständigheter som förutbestämde dem till att begå brott. Riksdagen avslog K. Majrts framställan, men majoriteten var inte överväldigande eftersom drygt 40 % av ledamöterna stödde anslaget till Hall. Efter bakslaget i riksdagen anhöll då styrelsen för Hall hos K. Maj:t omatt få medel ur fångvårdens besparingskassor. Anhållan beviljades den 31 december 1879 och i samma formsom riksdagen avslagit, nämligen med 50 öre omdagen för varje intagen gosse, bara med den enda skillnaden att pengarna nu togs ur besparingskassorna och inte ur anslaget för fångvården. K. Maj:ts förfarande ledde till ett påpekande av konstitutionsutskottet 1880, somfann det påfallande att kungens rådgivare, oaktat riksdagens kort dessförinnan uttalade ståndpunkt, hade tillstyrkt stöd till Hall genom medel, som visserligen stod under konungens omedelbara disposition, men ändå utan tvivel var att betrakta som statsmedel. Det föreföll, menade utskottet, som om staten på detta sätt beträdde den väg som riksdagen för sin del förklarat att man inte ville beträda utan föregående noggrann och omfattande prövning. Påpekandet passerade emellertid riksdagen utan att väcka någon uppmärksamhet.-'’^ Samarbetet mellan K. Maj:t och styrelsen för anstalten Hall hade i sjäva verket inletts tidigare under hösten 1879. Redan den 6 september hade ett kungligt brev gett kolonin rätt att från rikets alla stift kalla präster somlärare i religion. Den 24 oktober komen kunglig resolution, intagen i bihanget till svensk författningssamling, somfastställde reglemente för åkerbrukskolonin Hall, bland annat med föreskriften att landshövdingen i Stockholms län skulle fungera som inspektor över anstalten och varje år avge yttrande över verksamheten jämte revisorernas berättelse. Kolonin hade också rätt till handräckning från länsstyrelsen eller polismyndighet för att fånga in elever somavvek utan lov.^^ Staten, i gestalt av K. Majrt, trädde 1879 in på filantropins marker. Kontroll och inspektion utövades i byte mot finansiellt stöd, godkännande och delegation av tvångsmakt åt den privata anstalten Hall. var räddningsverksamheten i gång sedan 1876. Föreningen hade köpt in 1600 tunnland, varav 480 utgjorde odlad jord, och låtit uppföra tre stenhusbyggnader till logement, läro- och verkstadslokaler för internerna, 57 KU 1880:3:4-6. ■5** Halls årsberättelse 1883 s. 34. ■5'’ Reglementet återgavs i SFS 1879, bih. 43. På Hall
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=