288 Anstalten var ett tidstypiskt exempel på den privata associationen som, utan att vara statlig myndighet, fullgjorde offentliga funktioner. Företeelsen var långt ifrån ny. I samband med import av inte minst brittiskt idégods hade ett stort antal associationer bildats under Karl XIVJohans regeringstid.'^'^ Bolagstanken, sominnebar att man ägde inflytande efter ekonomisk insats, lyste fram på många områden, bland annat i prins Oscars syn på kommunen'*^, i aktiebolagslagen 1848'^^ och givetvis i kommunallagarna 1862. Utan att påverka den statliga utdebiteringen inrättades sällskap för en rad samhällssektorer. Staten var passiv, så till vida att den länge sökte begränsa den offentliga sektorns åtaganden och överlät på det enskilda och kommunala samhället att vidta de åtgärder som bedömdes nödvändiga och rimliga.'*^ På Hisingen i Göteborg inrättades 1847 ett räddningsinstitut för pojkar, 1851 övertog Stockholm stad förbättringsavdelningen vid »prins Carl», 1864 tillkomFolåsa räddningshemi Linköpings län, 1870 Lindgrens trasskola i Stockholm, 1875 Fröbergska stiftelsen i Kalmar, 1880 Hallands räddningshem i Mäshult och 1886 Lidköpings räddningshem. Den filantropiska stiftelsen bakom Hall initierades av två höga herrar i staten, fångvårdschefen Almquist och juristprofessorn, sedermera justitierådet Knut Olivecrona. För att rädda nödställda hade över 300 donatorer satsat nästan 200.000 kr, varav bidragen från kungahuset utgjordemer än hälften. Sällskapet beskyddades av änkedrottning Josephina, första hedersledamöter var kungaparet, Oscar II och drottning Sofia. Interimsstyrelsen var en lysande samling ordensbehängda statsmän, lärda, affärsmän, militära och civila ämbetsmän av högsta grader. Den ideologiska kontinuiteten från 1840-talets diskussioner om»den sociala frågan» var närmast övertydlig. Föreningens upprop den 13 juni 1873 byggde på en rad citat ur Gula boken. Det gällde att angripa det onda vid sin rot, samhället måste med ömt deltagande och moderlig omvårdnad följa även sina vilseförda barn och förv'erkliga Oscars vision, vilket innebar dels åtgärder »för att undan fördärvet rädda det stora antal ungdom, som i saknad av föräldravård eller i följd av andra förhållanden, utan eget förv^ållande, ledes in på lastens och brottets väg, dels ock ett välvilligt stöd åt den unge vid världen obekante värnlöse eller frigivne förbrytarens ’första stapplande steg på ärlighetens och pliktens bana’»."*^ 48 L. Petterson 1992 passim. Jansson 1985 passim. Oscar i Sveriges Statstidning 1839 n:r 69 (22 mars). SFS 1848:43. Herlitz 1957 s. 215. Jansson 1985 s. 44. Se även Jansson 1990, 1992. Bet. I s. 80. Förhistorien till de svenska räddnmgsanstalterna tecknas i Bramstång 1864. Om Råby, se Ekelin 1928; Fröbergska stiftelsen - Norrgård, se Key 1911; anstalten »prins Carl», se Aquilonius -Johansson 1934; Hall, se bl.a. Olivecrona 1873a, 1873 b, Almquist 1874, 1877. Anstalternas arkitekturhistoria behandlas i Åman 1976. Citat ur uppropet inför insamlingen 13 juni 1873. Almquist 1874 s. 81—82.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=