287 12.3, Exemplet Hall. Straffrätt och skattepolitik i riksdagen 1877-1902 Riksdagens skrivelse 1873 om utredning av särskilda åtgärder för ungdomsbrottslingar föll inte i glömska. Vid 1877 och 1878 års riksdagar motionerade statsrättsprofessorn i Uppsala, Herman Ludvig Rydin om särskilda förbättringsanstalter för unga lagöverträdare."*' Rydin frågade hur det blev med Fångvårdstyrelsens svar på 1873 års riksdagsskrivelse. Han noterade i positivaordalag de initiativ som tagits dels av staten för ungdomar som dömts till längre straffarbete än två år (fängelset Nya Varvet i Göteborg), dels av enskilda krafter för en uppfostringsanstalt åt otillräkneliga under 15 år (åkerbrukskolonin Hall). Åtgärderna lämnade emellertid en lucka i omvårdnaden av de unga förbrytare mellan 15 och 18 år som dömts till kortare straff än två år. Även den kategorin borde enligt Rydin placeras i särskilda straffanstalter. Riksdagen avvisade Rydins motioner främst med hänvisning till att frågan om fängelsesystemets ordnande låg under Fångvårdsstyrelsens utredning."*- Generaldirektören för nämnda myndighet, Gustaf Fridolf Almquist, tillika ledamot i första kammaren, togvilligt på sig skulden för dröjsmålet. I första hand åberopade han statsfinansiella hänsyn och anförde att det inte räckte att som Rydin bara framhålla vissa principer. Man måste också kunna garantera deras genomförande. Riksdagen hade redan anslagit medel för att bygga omtre och nyanlägga två fängelser, av vilka några skulle kunna användas just för ungdomsbrottslingar. För det andra framhöll Almquist att cellstraff användes för ungdomsbrottslingar somdömts till kortare än straff än två år, vilket skyddade mot smitta från grövre förbrytare. Framför allt befarade han dock att ett utbyte av straff mot uppfostran skulle locka föräldrar och kommuner att försumma sitt uppfostringsansvar för barn under 15 år och på sätt skjuta över kostnader på staten. Först när det fanns lagregler för vanartiga barns vård vore det lämpligt att lagstifta ombehandling av brottsliga barn. Förändringarna måste gripa över mer än ett område och själv hade han i en, somhan sade, »känd förening» medverkat till att inrätta anstalter både för brottsliga och vanvårdade barn under 15 år."*^ För att ytterligare betona att ansvaret för uppfostringsfrågor låg på den ickestatliga sektorn, lät sig nu riksdagsmannen Almquist sekunderas inte bara av fångvårdschefen Almquist utan också av filantropen Almquist. Den kända förening som riksdagsmannen åberopade var ett sällskap, grundat »till minne av konung Oscar I och drottning Josephina» och vid tiden för riksdagsdebatten i full färd med att, under samme Almquists ledning, samla in gåvomedel till uppfostringsanstalten Hall. ■" MAK 1877:18. MAK 1878:46. « l.U 1877:4. FK 1877:1:7:8-10. AK 1877:1:8:38-51. LU 1878:18. FK 1878:1:17:30. AK 1878:2:23:30-45. u 1877 FK 1:7:8-10.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=