282 Föreställningen omatt en rationell behandling kunde forma samhällsnyttiga karaktärer var ledstjärnan också i Olivecronas nästa bok 1872, sombar den talande titeln Omorsakerna till återfall i brott och om medlen att minska dessa orsakers skadliga verkningar?-^ Han utkomåret därpå med två artiklar omde franska åkerbrukskolonierna Val d’Yevre och La Mettray. Skrifterna genomsyrades av övertygelsen omatt sociala awikare kunde omskapas till moraliskt bättre och laglydiga människor.^s Lösningen fanns emellertid inte bara, eller ens i första hand, inomfängelsesystemet. Med en utförlig återfallsstatistik från Fångvårdsstyrelsen sökte Olivecrona visa att de nya cellfängelserna misslyckats med att förvandla fångarnas personlighet i önskvärd riktning. För att finna rätt botemedel måste man gå till elåndets orsaker, nämligen att lagöverträdarna saknade moralisk kraft att motstå onda begär, att under livets alla växlingar villigt böja sig under lagen och inte överskrida samhällsordningens föreskrifter. Olivecrona vägde också in sociala faktorer, som individen inte kunde påverka, och han hävdade att man måste förbättra arbetarklassens ekonomiska ställning. Oavbrutet återkom han dock till uppfostran och övervakning som de utan jämförelse viktigaste brottsförebyggande medlen. Insatserna skulle inriktas på fyra områden nämligen dels fångars moraliska förbättring under anstaltstiden, dels återanpassning efter straffet, dels straffarbetets skärpning i avskräckande syfte, dels särbehandling av unga förbrytare.Det sista temat var helt dominerande i Olivecronas framställning ombrottsförebyggande åtgärder. Man kunde inte begära, skrev Olivecrona, att personer under 20 år, somsaknat all uppfostran skulle lära sig att älska dygden och avhålla sig från stöldbrottslighet bara för att de vistats i fängelse någon tid. Olivecrona upprepade därför sitt krav från riksdagen 1862/63 om att straffbarhetsåldern borde höjas till 16 eller 18 år. Dessutomvore det på längre sikt en god statsfinansiell investering, omstrafflagen ändrades så att förbrytare under 20 år medgavs lindringar i straffet och domarenfick utrymme att låta ungdomsbrottslingar »försona sina brott genom undergående av penitentiär behandling från 3-6 år i särskilt för demanordnade förbättringsanstalter». Beträffande sådana fall, för vilka Annerstedt somvi sett förordade rabatt på straffet och mindre statligt tvång på grund av dålig social bakgrund, krävde Olivecrona längre frihetsberövanden och mer intervention från staten. Här blottades åter den problematiska relationen mellan å ena sidan straffrättens förutsägbara straff, som förutsatte en moget kalkylerande människa och å andra sidan ideologin om att en förnuftig och individualiserad behandling skulle ge samhället dess optimala organisation. ’■* Olivecrona 1872. Olivecrona 1873 a. Åkerbrukskolonien eller förbättringsanstalten i Val d’Yevre (också publicerad i Naumanns tidskrift 1868) och 1873 b, Åkerbrukskolonien i Mettray. Olivecrona 1872, särskilt s. 4—11. -7 Olivecrona 1872 s. 33-42, 75-76, 91-108. Citat s. 75. 27
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=