VI. Staten eller kommunen i husfaderns ställe? Frånstrafflagen 1864 till uppfostringslagarna 1902 Enligt förarbetena till 1902 års lagar var dåliga förhållanden i många arbetarfamiljer främsta orsak till brottsligt beteende och samtidigt största hindret för en fortsatt rationell och positiv samhällsutveckling. De bristfälliga familjerna var i sin tur orsakade av att arbetslivet hade övergått från hushållsbaserad produktion till lönearbete. Föräldrarna kunde inte somförr övervaka sina barn under arbetstid. Barnen kunde inte som förr själva delta i arbetet för att bli övervakade och inskolade i vuxenvärldens krav på skötsamhet och arbetsduglighet. Somframgår av undersökningens inledande citat, ansågs det mest ändamålsenliga vara att barn - vanvårdade, vanartade eller redan kriminella - skiljdes från sin ursprungliga familj för att uppfostras under offentlig kontroll i fosterhem, skyddsinstitution eller allmän uppfostringsanstalt. Den straffrättsideologiska konsekvensen av detta synsätt var, att när domstolen skulle välja sanktion för en ungdomsbrottsling, skulle man tona ned den tillbakablickande bedömningen av den brottsliga gärningens moraliska halt till förmån för en framåtblickande prövning av den unges behov och mottaglighet för uppfostran, vård och utbildning. 1902 års lagstiftning, somär laghistorisk utgångspunkt för flera av dagens rättpolitiska svårigheter vad gäller reaktioner mot ungdomsbrott, framställde den unge förbrytaren mer som ansvarsfri produkt än som en ansvarig producent av sociala omständigheter. Föregående avsnitt V har emellertid visat att samma debatt fördes i Sverige 100 år tidigare och att den blev intensivare från 1830-talet. Då diskuterades hur de traditionella produktions-, konsumtions- och utbildningsenheterna (familjerna/hushållen) eroderade och upplöstes av arbetslivets nya villkor och anspråk på arbetskraften. Den växande inflytelserika medelklassen krävde nu att varje förnuftig statsledning måste agera och träda i föräldrarnas ställe, in loco parentis, dels för att neutralisera utvecklingens negativa konsekvenser, dels och framför allt för att lyfta samhällets mindre bemedlade grupper till en högre social kompetens. Parallellt, och till synes paradoxalt, underblåste många av medelklassens företrädare en ideologisk-ekonomistisk strömning som pläde-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=