12 ut på att brottslingen ansågs ha ådragit sig en skuld när han begick brottet, för vilken han sedan var ansvarig och därför måste sona med ett visst mått av lidande, i formav straff. Under 1900-talet hade påföljderna sedan differentierats efter gärningsmannens individualitet — bland annat genom införandet av tvångsuppfostran 1902, villkorlig frigivning och villkorlig dom 1906, tidsobestämd förvaring respektive internering 1927, dagsbotssystemet 1931 och ungdomsfängelset 1935 - alltsammans i god överensstämmelse med de läror som framfördes i kretsarna kring IKVoch den man som enligt Strahl var ledande kraft i den svenska lagrevisionen, straffrättsprofessorn i Lund 1896—1926, Johan Thyrén.23 De femstraffrättsprofessorer somrefererats ovan har betraktat 1902 års lagstiftning omtvångsuppfostran somnågot kvalitativt nytt.^^ Men de har samtidigt i varierande grad antytt ett idéhistoriskt samband mellan denna »första» skyddsåtgärd och betydligt äldre tankemönster. Somläsare tillhandahålls man emellertid inte någon närmare precisering av förhållandet mellan förändring och kontinuitet eller mellan internationalisering och inhemsk tradition. Tesen att 1900-talets svenska lagrevisioner överensstämde med den sociologiska skolans program återkommer ständigt i senare kommentarer, handböcker och offentliga utredningar. Samtidigt har man framhållit dels influenser från anglosaxiska länder, dels inhemska förebilder med individualpreventiv inriktning, exempelvis cellfängelsets införande och uppkomsten av privata uppfostringsanstalter, två samhällsfenomen från tiden omkring 1840.^5 Alvar Nelson, professor i straffrätt i Lund 1962-65 och i Uppsala 1965-85, har framhållit kontinuiteten från sekelskiftets straffrättsliga revisioner framtill vår egen tid. Den rättsliga regleringen rörande ingripanden mot unga lagöverträdare samt villkorlig domoch villkorligfrigivninginledde, skriver Nelson, en utveckling som skulle fortsätta ännu efter tillkomsten av 1962 års brottsbalk. Förebilder fanns i både utländska rättssystemoch i den inhemska traditionen. De svenska juristerna vid sekelskiftet 1900, bland andra justitieråden i Högsta domstolen, kunde tidigt hämta hem utländska idéer och erfarenheter genom sina goda kontakter med England och kontinenten. En pådrivande kraft bakom revisionerna var de snabbt genomförda reformerna i Norge, bl.a. lagstiftning rörande socialt missanpassad ungdom.-^ Nelson har också anspelat på att den svenska välfärdsstatens socialpolitiska målsättningar ännu långt efter andra världskriget var »underordnade samhällsekonomiska resonemang, grundade på den liberala prestationsfilosofin och i den starkt patriarkaliska traditionen inomsocialvården». De värderingar som 23 Strahl 1961 s. 43-51. 2“* Personuppgifterna omde fem straffrättsprofessorerna är hämtade från Nelson 1986. 23 Wallén 1973 s. 26-27. Inger 1983 s. 241-249. Nytt straffsystem, BRÅ Rapport 1977:7 s. 17-33. SOU 1986:14 s. 26. SOU 1992:18 s. 27. SOU 1993: 35 s. 99, 208. Se även Nyquist 1960 s. 148-150, T. Eriksson 1967 s. 248-263, 311-316, Hollander 1985 s. 82. 26 Nelson 1989b s. 207.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=