260 sats till lagkommitténs förslag, medgav total eftergift av straff, infördes i lag beredningens utlåtande 1842. Där utvecklades också en tankegång som antytts i ett otal andra sammanhang, bland annat fattigvårdsbetänkandet 1839, nämligen att korrektionsfängelserna borde skilja yngre fångar från äldre, så att de genomundervdsning och yrkesutbildning kunde utbildas för ett ärligt leverne.'’^ 1840/41 års riksdag hade beviljat ett med tidens mått osedvanligt högt anslag för inrättande av cellfängelser enligt Philadelphiamodellen, vilken innebar att fången under total isolering skulle tänka över sina synder. Lagberedningen anförde i utlåtandet 1842 att det vore omänskligt, skadligt och ineffektivt att innesluta barn från 10 års ålder i den stränga enslighet som Philadelphiasystemet förutsatte. En ung förbrytare kunde förbättras endast genom att tillsammans med andra arbeta, undervisas och ha några timmars »ledighet» för lämpliga tidsfördriv.*'- Denna typ av räddning tilltalade emellertid inte ledamoten och hovrättsrådet Johan Wretman. Han hävdade att det här var fråga ompersoner, sombefunnits tillräkneliga och begått sådana brott somkrävde straff enligt lagen. Med hänsyn till straffets avskräckande och förbättrande syfte och gemensamhetsfängelsets avigsidor kunde man inte behandla de unga på samma sätt sombarn."^ Lagberedningens första förslag 1844 gick på en hård linje och föreskrev att tillräkneliga lagöverträdare mellan 10 och 15 år skulle kunna ådömas ända upp till nio års tukthus.'^^^ För gruppen mellan 15 och 18 år bibehölls däremot den ovillkorliga nedsättningen. 1844 års förslag följdes av reservationer som vi kan fördela i två grupper. Kammarrådet S. L. Theorell, med stöd av häradshövdingen, jur. utr. dr. Spens, visade på den skärpning somi praktiken följde av lagkommitténs gräns vid 10 år i kombination med det franskinfluerade rekvisitet omurskillning. Dessutom hävdade Theorell att kriminell tillräknelighet förutsatte något mer än bara intellektuell mognad, nämligen livserfarenhet och framför allt en viss »grad av viljans frihet». Theorell, som Karl XIVJohan satt in i kommittén för att vara bromskloss, förespråkade uppenbarligen samma princip sombland andra Liszt och ligapojksskommittén skulle ta upp ett halvsekel senare, nämligen att avgörande för straffrättslig tillräknelighet var inte enbart den förståndsmässiga utan även den känslomässiga mognaden. Theorell gav dessutom socialpolitiska åtgärder försteg framför straff. En 10åring som sattes ensam i cell skulle ju skrämmas till vansinne, skrev Theorell och hävdade att lagstiftaren inte borde »hämnas på det uppväxande släktet, utan beskvdda och tillrättavisa det», vilket förutsatte att man inrättade en skola Lagberedningens underdånigautlåtanden angående 1. domstolarnas organisation ... 1844 s. 15. Underdånigt betänkande med därtill hörande handlingar angående fattigvården i riket, utom Stockholms stad, jämte därmed sammanhang ägande ämnen, 1839, s. 172. Lagberedningens underdånigautlåtanden angående 1. domstolarnas organisation ... 1844 s. 132. 113 A.a. s. 141-142. ii'i Dahlströms renskrift 7 Kap., Lagberedningens handlingar vol. 7. RA. 110
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=