258 intensivt omvandlingsskede i den offentliga rättens historia. Vi har tidigare konstaterat hur staten genomatt korrigera reglerna för bland annat fattigvård, folkundervisning, fängelser, försvarslöshet och lösdriveri sökt avbörda sig viktiga och kostsamma funktioner på lokalsamhället. Förvaltningens uppdelning mellan statligt, privat och kommunalt var emellertid kontroversiell, inte minst då kommunen ännu inte entydigt ansågs höra till samma sektor somstaten. I en förändrad ideologisk och social situation väcktes en fråga med god livskraft: inomvilken del av samhället ska man placera ansvaret för reaktioner mot unga lagöverträdare? 105 11.6, Straffnedsättning och tvångsvård. 1832 års kriminallagsförslag under debatt Laghistorien fram till 1864 års strafflag har vissa yttre hållpunkter. 1832 års kriminallagsförslag utsattes som framgått för omfattande granskning. Forskningen har ägnat särskilt intresse åt yttrandet från uppsalaprofessorerna Atterbom. Biberg och Grubbe. I fråga om åtgärder för unga lagöverträdare kom emellertid den starkaste kritiken från andra instanser och diskussionen pågick i drygt tre decennier. Lagkommittén bemötte den första omgångens kritik i ett svar 1834. Ett nytt förslag från kommittén 1839 kommenterades av hovrätterna och Flögsta domstolen. På riksdagens förslag tillsattes en lagberedning 1841, vilken lämnade utlåtande och förslag som diskuterades livligt under riksdagen 1844/45. När K. Maj:t vid den följande riksdagen 1847/48 lade proposition omantagande av ny strafflag, avstyrkte lagutskottet bifall. Efter flera partiella revisioner, som dock inte avsåg särbehandlingen av unga lagöverträdare, utfärdades den nya strafflagen den 16 januari 1864 och trädde i kraft den 1 januari 1865. Diskussionen kring strafflagen sammanföll med debatten kring »den sociala frågan» liksom kring ansvarsfördelningen mellan stat och kommun, korrigeringen av regelverket för arbetsrätt och för fattigvårdens folkundervisning. Diskussionerna korsades och hänvisningar gjordes mellan skilda rättsområden. De legala lösningar som slutligen valdes kom också att överlappa varandra. Tvärförbindelsen var inte minst tydlig i frågor om särbehandling av unga beteendefall, exempelvis personer som överträdde strafflagen, tiggde eller drev omkring utan godkänd anställning. Riksdagstrycket kring strafflagsrevisionen visar en koncentration till två huvudfrågor på vårt område. För det första fördes en principiell diskussion kring den nedsättning av straff somenligt de flesta lagförslag liW^om förminskat tillrdkneliga. Kritiken avsåg i viss mån höjningen av straffbarhetsåldern till 10 år och strafflindringen upp till Norrlid 1983. Kilander 1991. En forskningsöversikt om offentlig förvaltning genom enskilda ges i Marcusson 1989 s. 77-107. 105
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=