253 cive to their Reformation and to the Repression of Crime»7^ Den engelske lagstiftaren gav härigenom officiellt erkännande åt den privata sektorns reformskolor. I samma skede fick dessutom inrikesministern rätt att benåda unga fångar på Parkhurst under förutsättning att de ställdes under uppsikt av the Philantropic Society, ett typfall av det sena 1800-talets allt fastare förbindelse mellan stat och den privata samhällssektorns associationer.^^ Verksamheten i Parkhurst, somupphörde 1864, var uttryck för att statsmakterna tog ungdomsbrottsligheten på allvar. Den innebar dock inte avkall på straffrättens krav att gärningsmannen skulle försona sina skuld. Det låg straff i uppfostran och uppfostran i straffet. Anstaltens brutala förening av lidande och förbättring beskrevs i kristna och filantropiskavändningar som»a weapon drawn from the armoury of truth and love, that is in accordance with the Divine administration, and directed for their real happiness.» På samma gång som Parkhurst komatt fungera som förebild för de privata uppfostringsanstalterna blev den måltavla för anmärkningar från många filantroper. Kritiken avsåg bland annat att fängelse inte var rätt plats för uppväxande individer. Diskussionen komplicerades av oenighet om vad som egentligen var fängelsets ändamål. Framställdes syftet somvedergällning eller allmän avskräckning, kunde argumenten verka självklara för att barn skulle hållas borta. Läget blev naturligtvis mer invecklat omfängelset utmålades som en anstalt för social anpassning, uppfostran och förbättring, kort sagt som en institution för tilldelning av något gott.*^' I protest mot ordningen på Parkhurst och med Mettray somuttalad förebild upprättade Philantropic Society 1849 en egen åkerbrukskoloni i Redhill.^- Mönstret från diskussionen i Frankrike upprepade sig. Meningarna bröts om vad som var principiellt och praktiskt riktigt i fråga om unga lagöverträdare: fängelsets uppfostrande straff eller den privata anstaltens straffande uppfostran. Frågan hade processrättsliga aspekter. Genom två parlamentsakter 1827 föreskrevs att den engelska lösdrivarlagens summariska process skulle tillämpas för första- och andragångsförbrytare. Vid samma tid fick polisdomstolarna större domsbehörighet.^^ Den summariska processformen återfanns i 1847 års akt/or the more Speedy Trial and Punishment ofJuvenile Offenders. Lagen tillkomi syfte att förkorta häktningstiden för ungdomar och underlätta att de släpptes mot borgen.^'* Personer under 14 år, det vill säga inomden villkorliga An Act for establishing prisons for Young offenders 10.8.1838. Hagströmer 1875 s. 26-27. Bosley 1990 s. 295. Carlebach 1970 s. 26. Grunhut 1948 s. 370. Fcängelsedirektören för Parkhurst 1849 citerad i Wiener 1990 s. 133. En liknande bild av Parkhurst tecknas i Radzinowicz — Hood 1990 s. 148-155. Carlebach 1970 s. 40-53. Carlebach 1970 s. 24-25. Tappan 1949 s. 439. Radzinowicz — Hood 1990 s. 160-161. Chambliss 1973 s. 19-20. Kennv 1913 s. 323, 424-425. An act for the more speedv trial and Punishment of Juvenile Offenders 22.7.1847. 80
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=