252 vis arbete, skola, gudstjänst eller måltider/^ Uppfostran förutsattes vara nära förbunden med den produktiva arbetsenheten, och utgångspunkten var att man skulle förbättra jorden genom barnen och barnen genomjorden för att forma »sansade arbetare och starka soldater»/^ Man ansåg fortfarande att barnens arbete inte bara skulle vara ett pedagogiskt medel för att nå långsiktig nytta, utan därjämte ett medel för att gå med vinst på kort sikt. Kolonien i Mettray och dess militära drill sågs av många somett slags paradigm för europeiska uppfostringsanstalter.^^ En fransk lag från 1850 tog upp anstalterna bland straffrättens påföljder. Lagen utgick från två typer, en mildare för demsomdomstolen funnit sakna discernement eller dömts till lindriga straff och en strängare för demsomdömts till högre straff eller varit uppstudsiga på de mildare anstalterna. Tillräkneliga blandades med otillräkneliga, straffet eftergavs, teoretiska frågor omvedergällning och skuld sköts i bakgrunden för den pedagogiska principen omatt »samma korrektiva uppfostran fordrades för vanartad ungdom, vare sig den insett eller icke kunnat fullt inse det brottsliga i förövade lagstridiga handlingar».^"^ 1850 års franska lag beskrev en uppfostran sompåminde omåkerbrukskoloniernas religiösa och yrkesförberedande skolning, ett statligt substitut för otillräckliga föräldrar och husbönder. Anstaltstiden var obestämd och kunde därför å ena sidan bli betydligt längre än det eftergivna straffet, å andra sidan förkortas genom villkorlig placering i arbete utanför anstalten. Efter slutlig utskrivning skulle skyddslingen stå under den lokala fattigvårdens husbondevälde i minst tre år.^5 Staten skulleupprättade strängare anstalterna, men regeln stannade på papperet och somett moment av många i kritiken av den franska rättsordningen hänvisade den svenska ligapojkskommittén till att det ännu 1898 saknades statliga anstalter i Frankrike.I riksdagsskrivelsen 1896 var det inte heller den franska modellen som lyftes fram utan lovorden gick i första hand till Storbritannien, där de privata uppfostringsanstalterna inte bara stöttats med statens lagstiftning utan också med ekonomiska bidrag. Även i det victorianska England utvecklades en särbehandling inomfängel1838 öppnades den första anstalten som bara avsåg ungdomar, fängelset Parkhurst på Isle of Wight. Behandlingen avsågs vara »most condu7' R. G. Fuchs 1990 s. 273-275. Stang Dahl 1978 s. 43-45. Bosley 1990 s. 311. Foucault 1987 s. 98—106. Mer devota omdömen hos Olivecrona 1872 s. 91—120; 1873:1, 1873:2, Mittermaier 1843-44 s. 418-420, G. Fr. Almquist 1874 s. 46. Demetz, Fondation d’une colonie agricole de jeune détenues ä Mettray. Paris 1839, s. 8, citerad i Bosley 1990 s. 309. Bosley 1990 s. 311. Olivecrona 1873: a (Val d’Yevre) s. 7-8. Olivecrona 1873: a s. 7; 1873: b (La Mettray) s. 13-14. Loi sur 1’éducation et le patronage des jeunes détenus, des 13 juin, 3 juillet et 5 äout 1850, art. 9, 12, 19. Bet. I s. 55. Särskilda fängelser öppnades i Clerkenwill 1817 och Millbank 1823. Bosley 1990 s. 293, 319. 77 sets murar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=