250 Kungariket Sachsens lagbok 1838 föreskrev att förbrytare under 12 år »efter omständigheterna» fick placeras i förbättringsanstalt, en reglering som snart återfanns i andra stater.I Braunschweig utfärdades samtidigt med strafflagen 1840 en förordning ompolisiära åtgärder mot brottsliga barn mellan 7 och 14 år. Polisen kunde välja bland en rad alternativ, somatt piska barnet, sätta det i fängelse, låta spärra in det hos familjen, i fosterhemeller i uppfostringsanstalt.^^ Braunschweig kombinerade här en relativt hög straffbarhetsålder med polisiärt tvång för straffomyndiga. Sammantaget innebar detta ett flöde från straffrätt till politirättens administrativa åtgärder för uppfostran och skydd. Tendensen var allmän. Ett nytt preussiskt förslag 1843 angav att, i brottmål mot personer under 16 år, tillräkneligheten skulle prövas i varje enskilt fall. Domarens frihet ökade ytterligare i Preussens strafflag 1851 och Bayerns 1861. Båda anslöt till Code Pénal, det vill säga de saknade nedre åldersgräns för straffbarhet och medgav statliga tvångsåtgärder - adminstrativa eller straffande - oavsett lagöverträdarens ålder. Kursändringen motiverades dels med att barn utvecklas olika, dels att det var statens plikt att träda i föräldrarnas ställe, om uppfostran ansågs otillräcklig.^'* Den bayerska texten avslöjar också en tvärförbindelse mellan strafflag, politi och ungdomsvård motsvarande den somvid samma tid utvecklades i svensk, fransk och engelsk rätt. Lagen 1861 stadgade nämligen att personer, som hade dömts för mindre grova brott kunde sättas i administrativa myndigheters förvaring efter straffet, varvdd anstaltstiden skulle bestämmas av den lokala polismyndigheten.^5 Frihetsberövandet avsåg uttryckligen att förändra personligheten hos vanartade personer, för vilka å ena sidan själva gärningen bara förtjänade ett kort frihetsstraff men å andra sidan gärningsmannens karaktär innebar en fara för samhällsfriden.^^ Den sociala tvångsuppsikten löpte i två rättsligt skilda spår - den judiciella rättens straff och den administrativa politins skyddsåtgärder - och det rättvisa straffet ansågs för kort för att kunna tillgodose samhällets behov av socialt skydd. För personer under 16 år berodde tillräkneligheten på omde fått tillräcklig utbildning för att inse sin brottslighet, ett för oss välbekant samband mellan uppfostran och straffbarhet. För de som bedömdes tillräkneliga skulle polisförvaringen bytas ut mot placering i samma uppfostringsanstalter som avsågs för otillräkneliga; politirätten jämställde dem sålunda med barn.^^ StraffrättsGesetz- und Verordnungsblatt fur das Königreich Sachsen vomJahra 1838, Art. 66. För regleringen i andra stater, se Roth 1991 s. 23. Das Criminalgesetzbuch fur das HerzogtumBraunschweig respektive Gesetz iiber die gegen Kinder wegen verbrechericher Handlungen zu ergreifenden polizeilichen Massregeln. Båda 10.7.1840. Preussen 1851 §§42-43. Bayern 1861 Art. 67-68, 76-77 och Weis’ kommentar s. 218-232. M. E. Fuchs 1906 s. 8-12. Roth 1991 s. 22-23. Bayern 1861, Art. 40. Bayern 1861, se Weis’ kommentar s. 113. »Unterbringung in einer Erziehungsanstalt fur vervc'ahrloste jugendliche Personen». Bayern 1861 Art. 78.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=