249 11.5. Vägar från straff, vägar till vård och politi. Utländska exempel 1832-1871 1700-talets och det tidiga 1800-talets räddningsinsatser, exempelvis barnhusen i Stockholm, hade främst avsett de försummade miljöfallen. Under 1830-talet inträdde, både i Sverige och utlandet, något av en strömkantring mot olika uppfostrande och preventiva åtgärder för unga individer som ansågs uppföra sig asocialt. Fixeringen vid beteende som avgörande kriteriumvar något som inte bara präglade lösdriverilagarnas förändring, utan som också skilde de första svenska räddningshemmen. Råby i Skåne och »prins Carl» i Stockholm, från de traditionella barnhemmen.-'’^ Dessa nya institutioner, sompå 1830-talet inrättades efter utländska förebilder, hamnade nästan omgående i ett problematisk förhållande till staten och till de uppfostringsåtgärder somdiskuterades beträffande fattigvård, folkuppfostran, försvarslöshet och straffrätt, inklusive ett nytt och uppfostrande cellsystem för fängelserna. Social anpassning av unga lagöverträdare stod på dagordningen även i utlandet och man övervägde olika alternativ somskulle kunna tillgodose massornas behov av uppfostran, så att de bättre skulle kunna hantera sin nya rörelsefrihet. Runt 1830 började uppfostringsanstalter figurera i de tyska diskussionerna om ny lagstiftning. Ett preussiskt reskript från 1827 fäste uppmärksamheten på särbehandlingen av unga beteendefall. 1833 inrättades nära Hamburg das Rauhe Haus, vilket komatt stå somförebild till Råby.^^ Det preussiska lagförslaget 1833 satte den absoluta straffrihetssåldern till 12 år, alltså något år högre än de tyska förslag vi mött i perioden före 1832. I motiveringen hette det att barn skulle hållas borta från fängelset så mycket som möjligt, eftersom straffet varken gav dem lämplig sysselsättning eller isolering från äldre fångar.^^ 12-årsgränsen återfanns snart i en rad strafflagar och förslag.5*^ Ofta hänvisades yngre lagöverträdare, i stället för att straffas i rättslig mening, till polisen, en administrativ myndighet som från betydligt äldre begrepps- och laghistoriska traditioner växte fram runt om i Västeuropa under 1800-talet och som alltmer ålades att tillgripa olika åtgärder för tukt och förbättring.Polisens roll såsom social husbonde framgår dessutom tydligt av skyldigheten att övervaka straffmyndiga, vuxna förbrytare, vilka avtjänat sina fängelsestraff men bedömdes för farliga att leva utan myndigheternas omedelbara tillsyn.^’' Bramstång 1964 s. 15-16. Bramstång 1964 s. 20-28. Eriksson 1967 s. 113—114. M. E. Euchs 1906 s. 8-9. Exempelvis Baden 6.3.1845, Hessen 17.9.1841, Nassau 14.4.1849. Se M. E. Euchs 1906 s. 8-9. Polis, sprunget ur »politeia», hade frän början nära anknytning till de grekiska stadststaterna och deras utveckling. Ompolitibegreppet och politiförvaltningens historia, se Erik Sjöholm 1964 s. 7-43 med där angiven litteratur. <’■ Bayern 1813 Art. 98, Bävern 1861 Art. 40, Wiirtemberg 1839 Art. 95-96, Hessen 1841 Art. 37, Nassau 1849 Art. 114-115. Braunschweig 1840 §30, Baden 1845 §78.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=