245 11 A. »att tillägna sitt fädernesland vad den ansett vara gott» - receptionen Den svenska lagkommittén som tillsatts 1811 kunde alltså konsultera en lång rad utländska förebilder avseende det allmännas ansvar för unga brottslingar, som ansågs dåligt uppfostrade. Alvar Nelson har visat hur kommittén i sina första utkast rörande ärekränkning lade sig nära innehållet och formuleringarna i Hannovers utkast 1825, men i versionerna från åren kring 1830 tycks ha hämtat avgörande intryck från de preussiska förslagen 1827-30.Lagkommitténs egna handlingar, framför allt det otryckta materialet, erbjuder här upplysningar också omreglerna för unga lagöverträdare. Kommitténs arkiv innehåller nämligen ett antal handskrivna lagutkast och koncept som med stor sannolikhet tillkommit under åren 1827-1830.‘*-^ Protokollen från de svensk-norska förhandlingarna i Stockholm 1830-31 behandlade också frågan om unga lagöverträdare i strafflagen.*^^ Kommittéförslaget 1832 skildrar slutligen ytterligareförändringar av reglerna.'^^ Vad säger oss materialet? Det äldsta utkastet ligger till form och innehåll mycket nära Hannovers förslag från 1825.*^*^ Barn under åtta år (Hannover föreskrev nio) var absolut strafffria, men skulle efter omständigheterna rättas genom»huslig kroppsaga». Mellan 8 och 15 år (Hannover: 9-15) låg en villkorlig period, inomvilken prövningen om den tilltalade ägt »tillräcklig/fullkomlig urskillningsförmåga» (Hannover: »hinlänglicher Unterscheidungs-kraft»). Var svaret nej, skulle han dömas till aga, fängelse eller arbetshus, det vill säga straff med klart uppfostrande intentioner (Hannover »kör-perliche Ziichtigung, Gefängniss oder höchstcns Strafarheitshaus»). Bedömdes gärningsmannen däremot tillräknelig, skulle han dömas till straff enligt en mildrad skala från tukthus ner till kroppsaga (Hannover: »gemddert werdcn Zuchthaus ... mässige körperliche Zuchtigung»). För gärningsmän mellan 15 och 18 år (några av lagkommitténs versioner har 20 år) föreslog den svenska kommittén att domstolen skulle pröva om deras förstånd och ondska motiverade lindrigare behandling än för »mogande man».***^ De följande utkasten visar tre väsentliga förskjutningar i riktning från straffoch framför allt från fängelsesystemet. Den absoluta straffrihetsåldern höjdes från 8 till 10 år. Otillräkneliga mellan 10 och 15 år behandlades på samma sätt somhelt straffria under 10 år. Inspärrningen för tillräkneliga i samma ålderkategori tidsbegränsades till sex år.‘’° Vid konferensen med den norska lagkomNelson 1950 s. 38-43. Lagkommittén 1811, ÄK 23. RA. Några ytterligare utkast förvaras i tlet norska riksarkivet, se Nelson 1950 s. 36. Se Juridiskt Arkif, utgifvet af Carl Schmidt, Bd. 1, 1830-1831, s. 65-150. Förslag till allmän criminallag. Stockholm 1832. Lagkommittén 1811: Lagförslag, strafflag 1, ÄK23, RA. A.a. samt A. Bauer, Entwurf eines Strafgesetzhuches fur das Königreich Hannovers. 18261828, Art. 98-117. Lagkommittén 1811: Lagförslag, strafflag 1, 2, 3 och 4. ÄK23, RA. gällde 17
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=