243 rätt, gällde den justinianska rättens princip att barn under sju år inte fick straffas för brott. Upp till 14 år kunde den unge lagöverträdaren straffas, omdomstolen och juryn bedömde honomvara doli capax?^ Under första hälften av 1800-talet försvagades emellertid presumtionen om incapacitas för personer under 14 år och allt fler dömdes för brott. Fängelserna fylldes dessutomav unga somdömts för beteenden, vilka tidigare inte varit straffbelagda. Liksomi Europa för övrigt fick de engelska anstalterna ta emot ett blandat klientel av fattiga, straffångar, missbrukare, män, kvinnor, unga och gamla. Även här blev behandlingen av unga ett centralt tema i diskussionen omstatens tvångsutövning.-^'* Från mitten av 1700-talet hade problembarn satts i lära, bland annat på fartyg.Ett privat räddningssällskap, English Philantropic Society, anlitade från 1788 särskildacottage homes på lantbrukskolonier för samma ändamål. Genom en parlamentsakt 1806 knöts sällskapet närmare statsmakten, verksamheten reorganiserades till att bestå av en avdelning för unga lagöverträdare, en annan för övergivna pojkar och en tredje för flickor.^^ Under 1800-talets första decennier bildades rader av privata associationer med syfte att på olika sätt uppfostra och lyfta den brittiska underklassen. Nu engagerade sig även medel- och överklassens kvinnor. »Fruntimmerssällskapen» introducerades och blev förebilder för en rad initiativ i Sverige.1817 startade Elisabeth Fry en skola för unga förbrytare och barn till fångar i fängelset på Newgate Street. Aret därpå inrättades the FarmColony at Stretton-on-Dunsmore i Warwickshire, dit unga fängelsefångar fick lejas ut för att arbeta i jordbruket. Den engelska filantropins insatser tangerade tidigt gränserna till statens rättsordning och budget. Under 1820-talet började en del domare placera unga förbrytare under övervakning hos betrodda personer i stället för i fängelse. Motsvarande praxis utvecklades samtidigt i USA.^^ Eftergiften av vedergällningen, vilken kan ses som en föregångare till villkorlig dom, kritiserades dock av anhängare till principen omatt man borde döma även ungdomar till rättvisa— men samtidigt uppfostrande - straff. Kritiken utgick från att unga skulle behandlas efter i stort sett samma linjer sområdde i straffsystemet för övrigt. Särskilda anstalter för brottslingar under 16 år inrättades i NewYork 1825, Boston 1826 och Philadelphia 1828, vilka påminde mycket omde ordinära fängelserna.^*^ ” Blackstonc 1795 book IVs. 22-24. Kenny 1913 s. 49-52. Abbott 1938 II s. 341-343. Tappan 1949 s. 167-170. Griinhut 1948 s. 349. Platt 1977 s. 193-212. Magarey 1990 s. 335-341. Griinhut 1948 s. 370. Abbott 1938 II s. 325. Tappan 1949 s. 312. Nyquist 1960 s. 133. Garlebach 1970 s. 13-15. Bosley 1960 s. 302. Jansson 1985 s. 58—61. Bramstång 1964 s. 30-31 framhåller här även tyska influenser. Karikatyrer frän associationernas tid finns i Almquists »Amorina» frän 1822 (tryckt nägot omarbetad först 1839) och Strindbergs »Röda rummet» frän 1879. Griinhut 1948 s. 297-301. Fransmännen de Beaumont och de Toqueville lovprisade pä 1830-talet de amerikanska anstalterna. Mary Garpenters frän början positiva inställningsvalnade efter ett besök pä 1870-talet, dä hon i de amerikanska uppfostringsanstalterna tyckte sig finna fängelseliknande inrättningar byggda pä cellsystem. Abbott 1938 II s. 349—351. Griinhut 1948 s. 368.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=