240 Ännu på 1850-talet tillerkände doktrinen övermaga straffrättslig tillräknelighet: »Såsom allmän straffmildringsgrund kan däremot nämnas minderårighet, vilken för brottslingar, somär mellan 7 och 15 zv I...I (kursivering här).^^ Den teoretiska linjen förefaller obruten från den sekulariserade skolastiken hos Pufendorf över Nehrman-Ehrenstråhle fram till 1850-talets rättsvetenskap. Regleringen i 1734 års Missgärningsbalk innebar att man från sju års ålder ansågs kapabel att begå brott, men att man tillmättes förminskad tillräknelighet framtill 15 år. Lagens fördelning av lidande - agan av fattigmans barn - var en åtgärd i gränslandet mellan de ordinära straffen och hushållets patriarkala tukt. Calonius hänvisade också öppet till naturrättsliga principer för domarens flexibilitet i båda riktningarna; å ena sidan fick han straffa ända till full styrka på grund av att ondskan översteg åldern, å andra sidan fick han reducera straffet på grund av förmildrande omständigheter, bland annat den unges omogna karaktär och dåliga uppväxtmiljö. Med åtgärdsrekvisiten som bakgrund kan 1832 års förslag framstå som en straffrättslig lindring; den ovillkorliga straffriheten flyttades upp från 7 till 10 år. Tar vi med rättsföljderna framträder emellertid en helt annan 1734 års lag kunde en övermaga på sin höjd straffas med böter eller föräldrarnas aga. Förslaget 1832 införde här »allmän uppfostringsanstalt», en tvångsåtgärd som inskränkte barnets men framför allt den enskilde husbondens rörelsefrihet, eftersomotillräkneliga lagöverträdare inte längre utan vidare ansågs kunna sändas åter till föräldrarnas uppfostran. Dessutom skulle redan en 10-åring (med urskillningsförmåga) kunna sättas i straffarbete upp till sex år, en åtgärd som lagstiftningen aldrig tidigare varit i närheten av när det gällde barn. Straffbarheten enligt maximen om malitia supplet aetatem i 1734 års lag avsåg slutligen bara 14-åringar, medan lagkommittén placerade ytterligare fyra — yngre — årsklasser i det villkorliga skiktet. I jämförelse med lagtraditionen signalerade alltså 1832 års förslag hårdare tag och en avsevärd expansion av den statliga tvångsutövningen mot unga lagöverträdare, framför allt i formomlångvariga frihetsberövanden. Aandra sidan infördes en ny och generell, straffrabatt för dömda mellan 15 och 18 år, tre årsklasser omedelbart över gränsen för ovillkorlig straffbarhet. Hur förhöll sig 1832 års förslag till tidens internationella tendenser? bild. Enligt 11.3. Uppfostran och straff. Utländska exempel före 1832 För många tyskspråkiga områden var Constitutio Criminalis Carolina från 1532 (ofta kallad Carolina) vägledande i nästan 250 år.-"* MariaTheresias strafflag för Österrike 1768 {Theresiana) stadgade att barn under sju år var helt friHumbla 1850 s. 81. Se även G. Fr. Almquist 1874 s. 78: »barn, som är brottsliga», Winroth 1901, II, s. 59: »barn, sombegått brott» och Thyrén 1910 s. 136: »brott begångna före 15 år». 2^* Schmidt 1983 s. 267.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=