239 andras».** Här antyddes en skillnad somgällde graden snarare än arten vid en jämförelse med den tillräknelighet som Nehrman-Ehrenstråhle tänkte sig för personer över 15 år. ren kring 1800 förde en juriststudent i Uppsala anteckningar från professor Anders Lundströms föreläsningar i kriminalrätt.*^ Där angavs somvillkor beträffande alla brott för det första en lagstridig gärning och för det andra bevis om en ond vilja. Till de fall somuteslöt straffrättsligt ansvar {obligatoriumcriminalem) räknades fall då viljan inte kunde anses förenad med gärningen, »då fel är i förståndet, somhos barn, övermage eller fånige». Enligt anteckningarna kunde övermaga, mellan 7 och 15 år, inte straffas. Lagen utsatte visserligen böter meni förordnade aga för den sominte kunde betala. I sina föreläsningar vid Åbo akademi vårterminen 1812 anförde juris professorn Mathias Calonius att barn, somännu inte kan göra sig något begrepp om sina plikter inte bör straffas efter lag, då de begått brott.-® Efter ordalydelsen uteslöt Calonius inte brott men väl straff för övermaga. Sedan man fyllt 15 år däremot, fortsatte Calonius, utdömdes straff ordentligen efter lagen. Barn somsnart fyller 15 år borde inte heller undgå straff, men det skulle avpassas efter deras »mer eller mindre mogna[n?]de förstånd, deras uppfostran och kristendomskunskap». Med hänvisning till maximen om malitia supplet aetatem förordade Calonius i vissa fall också fullt straff för personer under 15 år. »Naturliga lagen» föreskrev när straffet skulle utövas i hela sin vidd, vilket fick bedömas från fall till fall, beroende på omden tilltalade hunnit till annos discretionis, i sin tur avhängigt av personlig begåvning, uppfostran, vandel och den brottsliga gärningen i fråga. Jacob Edward Boethius, somkan anses påverkad av Feuerbachs kantianska rättslära,-* följde Calonius linje. Under hans föreläsningar i kriminalrätt vid Uppsala universitet omkring 1830 fick juriststudenterna höra, att för barn mellan 7 och 15 år ägde »icke straff egentligen rumutan aga. Böter åläggs dem väl understundomi lagen, men förvandlingen sker icke uti offentligt straff utan i risande eller aga /.../ Att minderårighet upphäver tillräkneligheten av brott i allmänhet har förut blivit nämnt. Under 7 år försvinner allt ansvar, mellan 7 och 15 år äger böter eller aga, men ej criminellt straff rum. Nära 15 år kan ondskan göra att ansvaret stegras till det ordinära straffet». Nehrman — Ehrcnsträhle 1756 s. 54-60. Anteckningar förda av Tor August Odencrants (1782-1829), som studerade juridik i Uppsala åren närmast efter sekelskiftet 1800 och senare blev hovrättsråd i Göta hovrätt. Anders Lundströmvar sedan 1792 professor i svensk och romersk rätt. C. Annerstedt 1914 s. 89. Mathias Calonius, Föreläsningar i Juris Prudentia Criminalis, hållna Höst-Termin och VårTermin 1812, s. 7-9. Handskrift n:r B 421, KB. 1734 års lag gällde i större delen av Finland även efter avträdclscn till Ryssland. Under sina föreläsningar utredde Calonius grundligt innehållet i 1734 års lag, såväl exegetiskt balk för balk, somsystematiskt. Handskrivna anteckningar efter hans föreläsningar spreds och studerades flitigt av studenterna. Wrede 1934 s. 424-491. -' Nelson 1950 s. 14. -- J. E. Boethius, egenhändigt manuskript, Uppsala universitet, sign. B 176 d. Å
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=