230 bröd avskaffades/o Riksdagen fattade beslut ombyggande av cellfängelser, och frihetsberövande som straffrättslig sanktion fick sitt egentliga genombrott. Under en långdragen process förvandlades inspärrningen från att vara en marginell strafform, såväl nationellt sominternationellt, till att stå somden i flera bemärkelser »förstenade symbolen för straffet i sig».^' Många rättshistoriska arbeten har stannat för en tidigare datering än mitten av 1800-talet, men forskningsläget på detta fält fördunklas av en viss begreppsförbistring Individens frihet var, för det första, inte på minsta vis något utmärkande för den hustavleideologi som vi har hittat i stadgorna rörande arbetsrätt och tjänsteplikt. Man måste tvärtommed Hanns von Hofer fråga sig ominte »frihetens förlust» fick betydelse somlidande först med uppkomsten av sin egen negation, det vill säga individens autonomi.Kravet på laga försvar avskaffades somframgått så sent som 1885, men även då bibehöll lagstiftningen avsevärda inskränkningar i rörelsefriheten för medborgare somsaknade kapital. Den starka ökning av fängelsepopulationen som inträdde under 1800-talets fyra första decennier var, för det andra, inte hänförlig till strafflagsfångar utan till försvarslösa, det vill säga fattiga personer sominte lyckades övertyga myndigheterna om sin ärliga försörjning.Kring 1850 började den teoretiska och inte minst praktiska gränsdragningen klarna mellan å ena sidan straff och å andra sidan administrativa frihetsberövanden, skyddsåtgärder, vård och behandling. Då började också fängelsernas klientel domineras av personer som hade överträtt strafflagen, medan försvarslösa och lösdrivare fördes över till offentlig kontroll och anpassning utanför straffsystemet. Selektionen fullbordades emellertid först på 1890-talet. För det tredje måste uppkomsten av olika institutioner för vård, kontroll och straff sättas i samband med produktionens övergång till lönearbete. Folkskolan är ett exempel på uppfostringsanstalter som inrättats med tanke på långsiktig lönsamhet och inte på att ge kortsiktig produktion eller vinst. Ur vår egen tids perspektiv kan gränsen förefalla självklar, men som framhållits flera gånger skulle det för en äldre ideologi tvärtomframstått somfrämmande att skilja mellan enheter för uppfostran och för arbetsliv. Aven i 1800-talets fängelsesystem sköts de merkantila elementen successivt tillbaka för de reproduktiva och socialt fostrande. Processen innehöll många inslag, av vilka övergången från gemensamhetsfängelse till cell, där fången så att säga sitter i sitt eget lilla fängelse, kanske är det mest kända. Kulmen nåddes emellertid inte heller här förrän kring sekelskiftet 1900. I analogi till folkskolans historia kan man därför hävda att beslutet vid 1840/41 års riksdag varken innebar cellfängelsets slutgiltiga genombrott eller dess storartade inledning. Se t.ex. Hagströmer 1875 s. 144 fn. 2, Nelson 1988 s. 76, Häthén 1990 s. 205-206. Hofer 1992 s. 37. 72 V. Hofer 1992 s. 21-23. 72 Snare 1982. v. Hofer 1985 s. 6:2. V.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=