228 äldrarna förutsattes disponera över sitt barns arbetsförmåga, barnet var arbetspliktigt inomhemmet och fick inte gå i tjänst utan föräldrarnas samtycke. Den rätten kunde dock överlåtas till andra och barnet fick frånträda anställningen först när det fyllt 21 år.^° Samma rätt tillkomden somåtog sig omsorgen av ett föräldralöst barn. Legostadgan förstärkte kopplingen mellan placering i fosterfamilj och utauktionering av fattiga barn. Samtidigt visade 1833 års förordning en spirande insikt om att barn inte längre var en självklar tillgång i arbetslivet. Fosterföräldrar kunde i normalfallet räkna med »åtnjutande av de förmåner, tjänstehjonsstadgan erbjuder», det vill säga barnets arbetskraft. Stadgan föreskrev dock ett undantag. Omskyddslingen inte kunde sättas i arbete, så skulle ersättningen i stället utgå i kontanter enligt de principer som tillämpades av Serafimergillet eller Stora Barnhuset i Stockholm.^* Steget var inte långt till uppfattningen att barn kunde behöva skyddas från arbetslivet, i många fall till och med från sina egna föräldrar.^^ 1842 års folkskolestadga fordrade att vissa baskunskaper inhämtats innan barnen fick lämna folkskolan. Fabriks- och hantverksförordningen 1846 föreskrev 12 år somminimiålder för anställningen, en regel som övertogs av 1864 års förordning om näringsfrihet. Barnarbetslagen från 1881 införde ytterligare begränsningar för personer upp till 18 år.^^ Förhållandet mellanungdomar, hem, arbete och skolaframstod emellertid som mycket komplicerat, inte minst om man ville förhindra att ungdomar ställdes utan tillsyn medan föräldrarna arbetade utanför hemmet. Ett förslag från folkskollärarhåll 1900 omatt höja minimåldern för anställning från 12 till 13 år awisades med hänvisning till principen att det inte gällde att »ta barnet så länge det är skolpliktigt, men att kunna ta barnet genast då skolpliktigheten upphört».^"^ Också inomandra rättsområden bröt sig meningarna omhur uppfostran och övervakning skulle fördelas mellan familj, arbetsliv och uppfostringsanstalter. 1882 års kommittébetänkande omny lösdriverilag anförde exempelvis att lösdrivare mellan 15 och 18 år, vilka ansågs behöva uppfostran snarare än näpst, skulle få tvångsarbetet utbytt mot tidsobestämd vistelse i allmän uppfostringsanstalt om, som man man skrev, tillgång därtill finnes. Förslaget, somframfördes åratal innan de tyska kriminahsterna vänt sitt intresse mot unga lagöverträdare och vanartade barn, avvisades med det närmast statsfinansiella arguf-c SFS 1833:43 §§18-19. SFS 1833:27 §20. Montgomery 1934 s. 136-143. Stockholms Arbetarförening uttalade sig 1876 mot begränsning av barnarbete inomindustri och hantverk. L. Olsson 1980 s. 67. SFS 1846: 39 §§32, 36. SFS 1864:41 §§15-17, 19,21,23.SFS 1881: 64 § 8. Skråordningen 1720 och hallordningarna 1739 och 1770 hade satt gränser mellan 10 och 14 år. Hedwall 1978 s. 131-138. Nvgren 1982 s. 216. Montgomery 1934 s. 156. Synsättet hade mycket talande uttryckts av Winroth, sommed stöd av sin utförliga »rättsvetenskapliga» analys fann hjonens rätt till en kort tids tids ledighet mellan legoperioderna »varken vara nödvändig eller nvttig». Winroth 1878 s. 189.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=