227 Den som utfört vissa gärningar, exempelvis tigga eller luffa omkring, skulle straffas för att han självförvållat hade satt sig i ett behövande tillstånd som »enligt allmänna moraliska lagar» ofta ledde till rubbningar av rättsordningen. Mot strafftanken vände sig Fångvårdsstyrelsen, som i stället betonade anstaltsarbetets förbättrande och individualpreventiva syfte. Högsta domstolen och justitieministern von Steyern fick däremot riksdagens gehör för en tredje linje som gick ut på att lösdriverilagens arbetskolonier främst skulle oskadliggöra samhällsfarliga personer och att anstalterna var principiellt skilda från straffrätten. Därför skulle landshövdingen kunna frige en inspärrad lösdrivare före den stipulerade tiden omdenne komöver en viss summa pengar, till exempel genom arv. Av samma skäl skulle han inte heller ställas under den polisuppsikt som gällde för andra lösdrivare efter frigivningen. Den som hade pengar var inte lika farlig somden fattige. Lösdriverilagen hotade med ett tvångsarbete som hade många likheter med straff. Det utmättes på bestämd tid och verkställdes i anstalter som liknade fängelser. Processuellt avvek man emellertid från straffrätten. Lagen utgick från att den tilltalade inte sökte arbete, det vill säga den misstänkte luffaren hade bevisbördan.57 Beslutet låg hos en polismyndighet (länsstyrelsen), vilken efter ett summariskt förhör kunde föranstalta omfrihetsberövanden upp till tre år. 1918 års fattigvårdslag komsenare att rikta samma tvångsmedel mot tredskande understödstagare, som vägrade utföra anvisat arbete. Skyddsåtgärderna var dock inte något nytt påfund. Tvärtomvilade de på en obruten kontinuitet från medeltidsrätten att se mer till kassan än moralen.5*^ Egaliteten och legaliteten hade sina luckor såväl i den liberala rättsstaten som i den gryende välfärdsstaten. 10.4. Barnen i arbetslivet - från resurs till hinder Barnarbete var länge en självklarhet i det svenska samhället. De vårdinsatser vi hittills mött avsåg i regel att så snabbt som möjligt få ut omhändertagna barn i produktionen. I 1800-talets industriella expansion blev emellertid barnarbetet en långsamt men säkert försvinnande företeelse.5^ De arbetsrättsliga texterna från 1800-talets mitt vittnar omtidernas förändring. 1833 års legostadga betonade visserligen den nostalgiska föreställningen omett teoretiskt och praktiskt samband mellan arbetsliv och social omsorg, inklusive sedlig uppfostran. FörUtdrag ur protokoll öfvcr Justitiedepartementets ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott fredagen den 9 januari 1885. Prop. 1885:3. SFS 1885:28 § 13. ^7 Systemet övertogs från den äldre lagen och kunde anses hårt även i sin egen tid: »Ty det är alltid svårare att omsin vandel erhålla ett fördelaktigt vitsord än att undgå ett nedsättande». Winroth 1878 s. 82. »/.../ såvida icke hans penningar hava ökats /.../», MEStL BB 21:4 respektive »Kommer den, somundergår tvångsarbete, i förändrade villkor /.../», SFS 1885:28 § 13. Se även Eek 1945 s. 85-89. 5*^ Montgomery 1934 s. 157. Gårdlund 1942. Scllberg 1950. Hedwall 1978. Bjurman - Olsson 1979. L. Olsson 1980, 1984. Nygren 1982 s. 199-205.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=