224 betstagaren hade lydnadsplikt genomatt hänvisa till legostadgan somsubsidiär rättskälla. Slutligen fick arbetsgivaren husbondevälde över sina anställda, även omdet begränsades till arbetsprestationer som Vi har tidigare talat om sidighet, ojämlikhet och totalitet. De två första leden kan sägas ha upprätthållits i lönearbetets samhälle genom erkännandet av en motsättning mellan arbete och kapital respektive genom arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet. Däremot försvagades den tredje komponenten, totaliteten. Arbetsgivaren förutsattes inte längre ha omsorg om sitt tjänstefolks samtliga livsområden. Utvecklingen skulle komma att beklagas både av arbetsgivare och arbetare, vilka från olika utgångspunkter sökte hålla liv i valda delar av gångna tiders husbondevälde. En tydlig exponent för patriarkala tankestrukturer var 1833 års legostadga,'*^ tillkommen i en mellanliggande »romantisk» period, somett slags replik av hustavlan och typiskt nog stadfäst när den sociala omvandlingen pekade i rakt motsatt riktning. Ett uttalat syfte var att somled i en brottsförebyggande politik försöka återskapa den husfaderliga tillsyn man trodde sig finna i äldre familjeliv."*^ Stadgan, som stod i nära sammanhang med försvarslöshetsförordningen från samma år, dominerades därför av föreställningen om en personlig, total och ojämlik bindning mellan legoavtalets parter. Det privaträttsliga avtalsförhållandet avsågs fortfarande kunna fyllas med offentlig- och politirättsliga inslag. Utgångspunkten var att skapa långvariga anställningar och att tillerkänna arbetsgivaren omfattande faderliga rättigheter och förpliktelser gentemot sina anställda. Arbetstagaren ställdes till sin arbetsgivares totala disposition och var i princip skyldig att utföra alla arbetsuppgifter han ålades."*^ Den fysiska rörelsefriheten begränsades. Den anställde måste förvara sina kläder hos husbonden, fick inte gå på krogen utan tillstånd och om han smet under avtalstiden skulle polis eller länsman bistå med att fånga in rymlingen. Husbonden kunde ge ett uppstudsigt hjon »måttlig husaga», och stadgan hänvisade även till bestämmelsen i 1734 års Missgärningsbalk omfängelse eller 30 par spö (120 slag) för den sombar hand på smhusbonde. Flyttning till annan församling var bara tillåten för den som kunde uppvisa avskedsbetyg från husbonde för kyrkoherden, vilken annars inte fick skriva ut det flyttningsintyg som gav såväl laga försvar och skydd mot tvångsåtgärder somnytt prästbevis i nästa församling. Omhusbonden däremot flyttade, skulle Eklund 1974 s. 214—215. Adlercreutz 1954 s. 143—154. Nygren 1982 s. 216. Adlercreutz 1954 s. 366—368. Sigeman 1984 s. 875—881. •*’ SFS 1833:43. Helgesson 1978 s. 11-33. Omminnet av den pra.xis somgått förlorad somett »framtida förgånget», se L. Petterson 1992 s. 175 med där angiven litteratur. Senare doktrin satte en gräns vid vad »somöverensstämmer med en sund och naturlig kraftutveckling. Ej heller kunna tjänare anses skyldiga att uträtta sysslor vilka är av en synnerligen motbjudande beskaffenhet, därest dessa städse pläga besörjas av en viss yrkesklass, vilken, lätt tillgänglig, är redo att på anmodan taga dylika värv omhänder.» Winroth 1878 s. 6. tillhörde yrket. den gamla paternalismens tre kompononter: ömse-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=