219 1842 års stadga innebar varken folkundervisningens storartade inledning eller dess slutliga genombrott*^ men markerade ändå några förändringar i lagstiftningen, vilka är väsentliga tolkningsdata för senare tiders socialvårdslagar. Varjeförsamling ålades att inrätta minst en skola med godkänd lärare. Den närmare förvaltningen och finansieringen lades på den lokala, röstberättigade och skattskyldiga menigheten. Sockenstämman valde en skolstyrelse med kyrkoherden somordförande. Kunskapsinnehållet utvidgades något utöver vad som föreskrevs i 1686 års kyrkolag, men låg långt ifrån den medborgarskola som hade föresvävat många debattörer sedan seklets början.-^o Folkskolan i 1842 års tappning blev snarare en uppfostringsanstalt för faktiskt eller »sedligt» föräldralösa barn från samhällets obemedlade grupper.2* Stadgan 1842 lade i första hand undervisningsansvaret på familjen, hustavlans enhet för sedlig fostran. Det var fråga om att barnen måste lära sig vissa saker, inte i första hand befinna sig i en speciell byggnad inom kommunen, under en speciell tid på dagen eller åldersperiod i livet. Kunskaperna skulle prövas genomprästerskapets periodiska förhör och föräldrar somtredskades i fråga om skolplikten skulle varnas av kyrkorådet. Om de ändå försummade barnens sedliga fostran kunde barnen - helt i linje med vad som sedan föreskrevs i fattigvårdsförordningen 1847 — tvångsomhändertas för att sättas i ändamålsenlig uppfostran hos någon annan. På lagstiftarnivå diskuterades vilka ideologiska grunder somkunde motivera den här typen av tvångsmedel mot enskilda individer och familjer. Vid 1840/41 års riksdag motionerade Jacob August von Hartmannsdorff i adelsståndet, en av riksdagens mest inflytelserika ledamöter, omatt barn somtiggde eller strök omkring sysslolösa skulle tas omhand i fall de inte kunde påräkna erforderlig sedlig omvårdnad hos föräldrarna. Beslutet skulle fattas av fattigvården efter kyrkorådets anmälan och leda till att barnet placerades i fosterfamilj eller »tjänlig anstalt». Det var viktigt, skrev Hartmansdorff, att förhindra vad somvisat sig vid intagningar till anstalten »prins Carl» i Stockholm, nämligen att föräldrarna vägrade släppa barnet i från sig.-- Motionen avstyrktes med motiveringen att den försökte slå in redan öppna dörrar.Exempelvis hade stats- samt allmänna besvärs- och ekonomiutskotten rekommenderat en rad tvångsåtgärder mot skoltredskande föräldrar, bland annat varningar och tvångsomhändertaganden av barnen. Utskottet hade även '9 Isling 1980 s. 96. Ännu inför 1840/41 års riksdag hade bondeståndets representant Hans Jansson missionerat om »sådana anstalter, varigenom allmogens upplysning samt ändamålsenligare och mera spridd bildning må befordras». Berg (1892) 1942 s. 72-73. 2' Isling 1980 s. 93-96. G. Thunander 1946 s. 14, 238, 404. B. Peterson 1983 s. 107. L. Petterson 1992 s. 164 med där anförd litteratur. 22 RaP 1840/41:6:685. 22 Lag- samt ABEU 1840/41:60 med hänvisning till eget betänkande n:o 5 och 31 respektive Stats- samt ABEUbetänkanden no 5 och 128.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=