218 Till ökade.kommunala förpliktelser kopplades ökade krav på individernas självkontroll och nya regler omansvaret att forma barn till socialt dugliga samhällsmedlemmar. Den materiella och framför allt sedliga föräldraplikten definierades, omän i vaga termer. 1847 års förordning föreskrev nämligen att barn, förutomuppehälle, också skulle garanteras kristlig uppfostran och undervisning samt anvisas stadig bostad, så att undervisningen kunde övervakas. Föräldrar som lät sina barn tigga skulle behandlas som lösdrivare, det vill säga sättas i tvångsarbete, och den som begärde fattigunderstöd skulle fråntas sina barn. *2 Lagtextens anspråk var emellertid större än så. Beträffande föräldrar som inte uppbar fattigunderstöd men ändå åsidosatte barnavården, skulle fattigvårdsstyrelsen göra sig noggrannt underrättad om orsaken var »oförmåga att uppfostra dem och i sådant fall vidtaga de anstalter, som av omständigheterna kunna påkallas».Fattigvårdens ramlagstiftning sammanföll nu, liksom tidigare, i tid och innehåll med revisionen av reglerna för folkskolan. Även på det området upplät staten ett avsevärt handlingsutrymme åt kommunerna. 10.2. Folkskola— ett tvångsmedel för att höja moralen I början av 1800-talet hade sålunda meningarna delat sig om folkuppfostran skulle ske genom en fattigskola eller en medborgarskola för alla barn.i'^ Ännu under 1820-talet dominerade den traditionellauppfattningen att folkskolor bara behövdes för de fall då familjen inte räckte till. Ståndpunkten, sombland annat uttalades i »snillekommitténs» betänkande 1828, föranledde många motförslag. Både i riksdag och på lokalplanet blev det liberala politiker somstarkast förordade statlig intervention på folkskoleområdet.^-'* De skenbart paradoxala kraven stämde i själva verket väl överens med idéerna hos liberaler och utilitaristiska klassiker som Adam Smith, Jeremy Bentham och John Stuart Mill, vilka alla förespråkade en interventionistisk linje i fråga omfolkuppfostran.’^ Med hänvisning till sociala oroligheter, strejker och upplopp runt om i Europa, bland annat julirevolutionen i Frankrike, chartismen i England, Grusenstolpekravallerna i Stockholm och det växande antalet husbondelösa, kom också det svenska offentliga samtalet, i synnerhet under 1830-talet, att kretsa kring »den farliga underklassen».Opinionenblev härigenommer positiv till folkskolan, även omdet rådde stor förbistringomvad skolan egentligen skulle omfatta.’^ SFS 1847:23 §6 mom. 2—3, §20 mom. 3. SFS 1847:23 §6 mom. 4. ’■* Isling 1980 s. 107. Sjöstrand 1965, III: 2 s. 84—98. Sandin 1986 s. 247—249. Hammarström 1968 s. XIII. L. Petterson 1992 s. 230. »It is the principle of the law to prevent wrongdoing, and not simply to patch up the consequences of it when it has been committed». Mill 1912, s. 150. B. Peterson 1983 passim. K. Johannesson m.fl. 1987 s. 9—79. 18 Berg (1892) 1942 s. 72-119.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=