212 nens uppfostran, jämte saknad av tillräcklig folkundervisning, folkskolor och allmän barnuppfostran, bör antagas såsom en huvudsaklig orsak till fattigdom? Propositionen blev jakande besvarad»/^ Samma år somfattigvårdsbetänkandet presenterades lät kronprins Oscar under lätt genomskådade signaturer publicera sig i Post- och Inrikestidningar. Även prinsen såg folkuppfostran som ett instrument för social stabilitet och betonade regeringens plikt att ägna folkundervisningen lika mycket kraft som åt den akademiska bildningen. Med en släng åt prästerskapets katekespluggande refererade han till justitiestatsministerns brottmålstabeller, som han ansåg visa att ytterst få bland det stigande antalet brottslingar hade saknat den traditionella formen av kristendomskunskap. I Amerika däremot, skrev den liberale Oscar, hade de rika insett att »enda sättet att trygga sina rikedomar emot massornas råa begär är att befordra deras upplysning». Folkfostran måste väcka människans högre anlag så att hon uppfyllde sina medborgerliga plikter av inre förståelse och inte av fruktan för straff.Auktoriteten förlädes med andra ord till Individens inre värld, medborgaren skulle ledas till att vilja det rätta. Sambandet mellan folkuppfostran och straffrätt var också ett sidotema i prinsens skrift 1840, Omstraff och straffanstalter (»Gula Boken»).Där framställdes brottslighetens tillväxt som ett socialt fenomen, uppkommet i spåren efter råhet och fattigdom. Det onda kunde bara botas i sin rot. En del åtgärder, skrev prinsen, avsåg att förebygga brottslighet genomatt undanröja dess orsaker, andra gällde bestraffning av redan begångna brott och förbrytarens förbättring. Det första ändamålet krävde att familjens uppfostran kompletterades med folkskolor, vilka skulle utveckla förstånd och känsla och därför få katekesläsningen att framstå som »ett tomt och innehållslöst minnesverk». Ett friare ekonomiskt system och bättre kommunal vård skulle dessutom medverka till att undanröja fattigdomen. Oscar fäste över huvud taget stora förhoppningar vid att en aktivare kommunal förv^altning skulle avhjälpa mycket av de sociala problemen. Här föregrep han den korrigering av regelsystemet Fattigvårdskommitténs protokoll 1839 s. 32 citerad i Tegborg 1993 s. 126. Förbättrad barnauppfostran som det »allmänna botemedlet» uttrvcks också i fattigvårdsbetänkandet 1839, del 1 s. 169-171 och del 2, s. 37. Tegborg 1993 s. 125. Isling 1980 s. 86-88. Oscar i Sveriges Statstidning 1839 n:r 39 (15 februari). Enligt Richardsson får Oscars ord 1839 inte tolkas som stöd för att folkskolan skulle vara ett medel för »social kontroll» utan snarast somett uttalande ägnat att dämpa de konservativas oro för att folkskolan skulle lyfta massorna och därigenom rubba ordningen. Prins Oscar var »faktiskt en verklig reformvän» och hans skolpolitiska visioner ska gått väl i hop med engagemanget för en moderniserad och humaniserad fångvård. Richardsson 1994 s. 207-208. Jfr Sandin 1992. Fångvårdsschefen Claes Livijn låg bakomdet faktamaterial somrörde det svenska fängelseväsendet. Bokens disposition och rikhaltiga uppgifter från utlandet har kunnat spåras till den tyske läkaren Julius skrift samma år omförhållandena i Nordamerika. Julius skrev i sin tur förord till en tysk utgåva av »Gula boken». M. Hafström 1969 s. 255-281.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=